Inte för att hon sprang omkring i full fart, hoppade och skuttade av iver, eller att risken för att hon skulle rymma var enorm, men hon gick ut i alla fall (till skillnad från vissa andra fegisar)! Och sen var det bara ute som gällde (trots att både markisen och pappas kratta var ganska skrämmande). Berit på grönbete. Nu har matte varit tvungen att skaffa sele och koppel... Det är nämligen en liten filur här hemma som ivrigt krafsar på ytterdörren så fort matte ens närmar sig tanken på att själv gå ut en tur.
Tycker matte att det är jättelustigt att gå omkring med katt i koppel i stan? Nej... Men jagar man flugor i taket, med kissen lyft högt upp över huvudet, omkringhoppandes mellan köksbord och köksö i grannarnas nyfikna blickars närvaro kan man väl ta en promenad med katt också.
Åh Bejjan!! Finis, ja det är kanske bra med något koppelaktigt så att hon inte får för sig att utforska omgivningen lite mer.. Kramar
SvaraRaderaSå härligt att vara katt och känna våren, hon är så söt Bejjan.
SvaraRaderakram!
Längtar efter er alla tre.
SvaraRaderaKram, kram, kram
Jag ska träna Oskar att gå i koppel för vi ska ut i skärgården i sommar :)
SvaraRaderaKramar