Ett perfekt julbord!

Näst intill i alla fall. Och när man vaknar halv ett vittnar det om att kvällen innan var bra :-) Det var avdelningens julbord igår. Eftersom vi började äta redan kl 17 var vår logik innan middagen som följer: "Så bra att börja så tidigt, då är man nöjd runt tolv och får utnyttjat hela dagen imorgon!" Den visade sig inte riktigt hållbar... Att börja tidigt betyder bara att man har mycket längre tid på sig att ha roligt :-)

Tyvärr hamnade vi (20 personer) på två långbord, med stort avstånd emellan, och det var det avgörande avviket mellan perfekt och näst intill perfekt. För resten var bara precis så bra som det kan bli! Hade valt Olympen och helstekt spädgris, med spekemat till förrätt och riskrem eller chokladkaka till efterrätt. Och vilken måltid det var! Otroligt gott alltihop. Servicen var också oklanderlig och vi hade skoj runt borden. Så flyttade vi upp till nattklubben Pigalle och satt och pratade och drack drinkar till de där gamla 80-talshiten som man inte kan låta bli att sjunga med i och stampa takten till.

Efter en timme eller två gick vi vidare. Det var här innan-middagen-logiken på allvar kom på kant med sig själv. Vi styrde nämligen stegen mot Ivars kro i närheten; en riktigt "brun" bar med svensk (!) dansbandsmusik nere och norsk afterskimusik uppe! Klientelet kan man se ner på om man vill vara elak och fördomsfull, men stämningen och musiken kan man verkligen inte ha något emot. Och gissa om vi fick svängt våra lurviga där uppe på ovanvåningen! Trubaduren var jätteduktig med piano och munspel, och för första gången någonsin (tror jag) upplevde jag att han lyssnade på alla önskemål och spelade precis det vi ville höra.

Först var det mest vårt lilla gäng som rockade loss, men ju längre kvällen led desto fler på dansgolvet. Jag har: Headbangat, sjungit ljuv duett, dansat tryckare till sista sången, ramlat omkull och hamnat i en hög på golvet (min chef (!) fick nog klart för sig att det inte är så enkelt att lyfta 110 kg kvinnokroppar i en dubbelsving som det ser ut...), försökt få gubbarna att ta sig en svängom, och lyckats, dansat i strumplästen, svettats som en galning och skrikit mig hes. Grönland (område i Oslo) is da shit! Även om penicillinkur tydligen inte tål julbord alltför väl... Men var det värt det? Hell yes!

Stassen för kvällen blev vinröd (för långt från jul än för att vara julröd) spetsklänning från HM, lite blingbling av olika slag och de skyhöga svarta skorna, som visserligen åkte av framåt två-snåret. Men då tycker jag att jag har stått ut länge nog.