Det är ofta fantastiska himlar när man flyger. Färgspelet i horisonten, mellan moln och den mörka natthimmelen, mellan fast mark och svävande i det blå. Där i gränsen mellan panik och rogivande vaggande, där uppenbarar sig ofta alldeles vidunerliga färger och mönster. Och i eftermiddags var färgerna så intensiva att jag inte kunde sluta titta. Och det i sig är rogivande, hinner inte bekymra mig så mycket för att jag ska komma ner helskinnad igen.
2 kommentarer:
Så vackert!
kramar
Visst var det :-)
Kram
Skicka en kommentar