Hösten förnekar sig inte; solen fortsätter skina över gyllene blad, även om de flesta snart ligger på backen. Jag får liksom inte riktigt nog av synintrycken och den klara luften som börjar bita lite i kinderna. Jag hade velat frysa ögonblicken och stoppa tiden en stund. Få prassla runt några veckor till. Samtidigt är det inte med samma vemod som under våren jag ser att tiden går för fort. Tvärtom. Jag glädjer mig också åt det som komma skall; hällregn och gyttja och röda gummistövlar. Mössa och stickade vantar. De första snöflingorna som dalar och som såsmåningom blir liggande. Cykeln som måste parkeras. Mörka, mörka, långa kvällar och doften av stearinljus. Brasan som knastrar i kaminen. Adventspynt och pepparkaksbak och ett hem som flödar av lysande stjärnor. Bitande kyla och den tjocka täckjackan. Hösten är härlig.
4 kommentarer:
Visst är det fint, men ni har faktisk lite fina färger kvar. Här är nästan alla löv borta.
Kram
Ja, alltså när du formulerar det så... fast det har varit okej här hittills, med en dags undantag, men jag är mkt skeptisk ;) Klem
Ja när det ser ut så där är det inte illa med höst! Kram
Beautiful!
kramar
Skicka en kommentar