Vi (läs tigern; sambon har velat se den länge...) är inte världens snabbaste - igår såg vi Avatar för första gången. Hade inga förväntningar och trots överväldigande recenssioner trodde jag inte att jag vid filmens slut skulle sakna Avatarvärlden såpass att vardagen känns ohållbart ledsam och längtan in i filmens drömvärld blir starkare än något annat. Men mitt i filmen hade också jag imponerats av denna värld och den moral och godhet som bildar fundamentet i historien. Och när eftertexterna började rulla, kände jag ett uns av längtan till en annan värld och insåg att kinderna var tårvåta.
Sambon påpekade förnuftigt - och manligt - att vår värld också kan vara så vacker. Och det har han väldigt rätt i! Tänk på morgondimmorna över fälten en tidig sommardag, gnistrande snö och vita, orörda vidder en vintereftermiddag, solnedgång i havet med en rosa himmel som fond eller en promenad i vårens blomsterprakt hand i hand med den du håller kär. Vi måste bara komma ihåg att vara rädda om det vackra runt oss och inte förstöra vår sköra värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar