RIF Design & Tine K till billig peng

Ser det är många som fallit för marockanskt porslin från RIF Design och Tine K. Då har jag ett tips - åk till Marrakesh, gå till vilken som helst marknad och fynda "originalporslin" till en bråkdel av priset! Resan tjänar man ju nästan in :-) Och Marrakesh - med omnejd - som resmål är som att stiga in i Tusen och en natt eller Alladin. Magiskt!

När jag nu är inne på spåret ska ni få lite inspirationsbilder. Och det är inte längre till Marrakesh än att det blir den perfekta romantiska långhelgen med gubben eller den efterlängtade resan med tjejerna. Gjorde en del inlägg när vi var där hösten 2010, de hittar ni här.

Jo, det var kaotiskt i de smala gränderna, och det var dålig luft i centrum. Men den klarblå himmelen, de röda väggarna i solnedgången, de massiva Atlasbergen med snöklädda toppar i bakgrunden, de rogivande innergårdarna i de svala riaderna, baden, granatäpplena, minareterna, de gudomliga kycklingtanginerna; allt gjorde Marrakesh till ett av mina favoritresmål som jag gärna åker tillbaka till. En svipptur till Essaouira, där vi fick andas havsluft och höra måsskrik, gjorde också sitt till. Visste ni förresten att Essaouira var "modell" för Kamomilla stad?

Från taket på Riaden

Imlil i Atlasbergen, ett par timmars bilfärd från Marrakesh

Rosenblad på Riaden

Frukost"rummet" på Riaden

Essaouira

Stranden i Essaoira

Riaden i Essaouira

Nyfärgat garn i souken i Marrakesh

Djema el fna - stora marknadsplatsen i Marrakesh

Marocko dag 7 - Djema el Fna, Marrakech

Sista kvällen i Marocko - för den här gången, sha'llah - spenderades på "fnan" med att se på folk och göra av med de sista "hallojerna". Det går nämligen inte att växla till och från Marockanska Dirhams utanför Marocko. En upplevelse för alla sinnen! Tyckte synd om nöt och torkad frukt-försäljarna, som inte hade några kunder, men vi vågade inte köpa sånt som har legat i den tragiskt dåliga luften i många veckor eller månader. Bättre ruljans på matmarknaden. Inkastarna har tydligen gått samma inkastar-skola - och lärt sig några standarduttryck på oklanderlig brittiska.

Marocko dag 7 - Hammam i Marrakech

Åter på Al Jazira testade vi – premiär för oss alla – hammam! Du sitter i ett uppvärmt badrum på träpallar på golvet. Därefter tar en hårdhänt kvinna hand om tvagningen. Med sk black soap och en skrubbvante tvagar hon bryskt bort senaste århudradets döda hudceller... Detta borde kanske göras oftare… Inte väldigt behagligt där och då, men vilken babyhud vi har nu efteråt! Har nog aldrig – av mängden hudceller att dömma – varit lenare.

Nu sitter vi i varsin badrock och dricker färskpressad apelsinjuice i en av de rogivande innergårdarna.

Marocko dag 7 - Souq souq i Marrakech

Efter lugnet i riaden väntade stormen utanför – souqen (marknaden) stod på programmet idag. Souq, souq, här måste man veta vad man ger sig in i. Avgaser och åsnebajs samsas med kamelskinnsväskor, saffran och metallyktor i de trånga gränderna. Ivrigare och mer pågående handlare här, och vi lyckas inte pruta ner priserna till riktigt samma nivåer som i Essaouira.

Tigern gav upp efter ett par timmar, och tog tillflykt till en restaurang med takterass mitt i souqen. Hade inte med mig nåt läsbart så fick låna en bok om muslimsk konst i medelhavsområdet… Mycket bättre än man skulle tro! Fick med mig en aning av muslimsk historia innan de andra damerna gjorde mig sällskap för en lunch.

Marocko dag 6 - Villa Maroc, Essaouira

Dags att checka ut - väskorna blir bara tyngre och tyngre så nu börjar 20 dirhams till bärhjälp bli väl investerade pengar. Några timmar till i Essaouira, sen tar vi bussen tillbaka till Marrakech. Skulle gärna stannat här en dag till.

Om Elexir är årets restaurang tips är Villa Maroc årets hotelltips! En njutning för alla sinnen! Traditionell marockansk byggnad, bestående av flera innergårdar, många små mysiga vrår och romantisk inredning med friska blommor, vita väggar, öppna spisar och mängder av kuddar.

Marocko dag 5 - Restaurant Elexir, Essaouira

Här är årets restaurangtips: Elexir i Essaouira. En gedigen samling av coola 60- och 70-tals ting samsas med marockanska smårum, Leonard Cohen-musik och gudomlig mat! Hit vill jag komma tillbaka en dag - ensha'llah!

Marocko dag 5 - En dag vid stranden, Essaouira

En perfekt dag, som semester i semestern! Väl utsövda vaknade vi till strålande sol och behaglig sommarvärme. Efter en fantastiksk frukost på takterassen av Villa Maroc - som är en verklig pärla - gick vi och köpte bussbiljetter och sen har vi bara strosat runt.

Stranden är fantastisk, men inte alls som en charterstrand. Här gör man det mesta annat än ligger och steker och badar; promenerar, äter lunch, rider kamel, lär sig surfa, spelar fotboll, hjular, ser på folk, lyssnar på böneutropen. Och sardinburksvarningen är långt borta.

 

Så blev det en tur genom hamnen och fiskmarknaden. Såg på fiskarna, katterna och måsarna. Fick en fiskmåsskit i huvudet... 

Till sist en tur genom souken och lite lätt shopping. Skulle vissa mena. Andra inte...

Essaouira verkar vara en välmående stad, utan pretintösa charterrestauranger och sevärdheter. Livet går sin gång och både folk och fä (har sett många många fina katter) lever ett stilla liv. Småbutiksinnehavarna sätter låga utgångspriser och är inte pågående. Den ständiga vinden ger en behaglig svalka.

Marocko dag 4 - Imlil till Essaouira

Har åkt bil, hela dagen. Åkte från Imlil kl halv nio och var framme i Essaouira halv åtta. Tigeren tog en åksjuketablett – och det var tur eftersom vägen i kombination med chauffören blev en svängig och ryckig erfarenhet – men blev väldigt trött efter hand. Har sen försökt sova lite grand, men utan större succée. Jalla jalla musiken i bakgrunden, den gassande solen från fönstrena och den ryckiga körningen gjorde väl sitt.

Marocko dag 4 - Ensha'llah – sha’llah-la-la-la

Ensha’llah – fritt översatt ”om Gud vill” – blir flitigt använt. Ibland mer än man önskar. T ex: När vi kommer fram – ensha’llah – ska vi äta lunch. Eller: Sov gott – ensha’llah. Så vi tyckte det behövdes ett bekräftande uttryck, i stil med ”Gud vill!”. Och eftersom Gud betyder ”Allah” tänkte vi att ”in” måste betyda om och ”sha” vill. Dvs sha’llah betyder Gud vill.

För att piffa till det ytterligare kan man la-la lite extra på slutet, i takt med Brown girl in the ring; Sha’llah-la-la-la, så blir guds vilja lite mer humoristisk och jordnära. Det har alltså blivit mycket lallande den sista dagen och många: jag måste nog köpa en chokladbit – Sha’llah-la-la-la-la.

Nåt måste man ju roa sig med på långa trecking och bilturer!

Marocko dag 3 - Imlil, vi fryser!

Fy så kallt det är i bergen när solen går ner! Tack och lov kom varmvattnet igång och vi har – utan att fråga om det – fått in ett oljeelement på rummet. Strålande! Bull och jag ligger således i den ganska sköna dubbelsängen, i det pyttelilla rummet, i stenhotellet som ser ut att vara från medeltiden (men helt klart inte är det), i miniputte-Imlil, i mäktiga Atlasbergen, i Marocko och har det väldgt bra trots kylan. Det trodde vi inte när vi satt och åt framför öopna spisen med mössa, vantar och alla kläder vi har med oss.

 

Kylan kan kanske också bero på att vi numera har en inte så väldigt klädsam tomatfärg i ansikte, på axlar och urringningar sen dagens bergsvandring… Att man aldrig lär sig! Vita tigrar blir hummeraktiga i solen om man inte passar sig!

Marocko dag 3 - Imlil, Atlasbergen

Upp tidigt – för att vara semester (och ganska tidigt annars också…) – frukost på Al Jazira och så blev vi upphämtade av Hamid och chauffören. Överraskande att de hittade fram till Riaden utan problem. Stannade inom ett Argan-olje kollektiv och smakade och luktade på oljor, krämer och tvålar, innan vi började klättringen upp i Atlasbergen på snirkliga vägar. Tigern inte åksjuk :-)

Väl framme i Imlil lämnade vi våra väskor, bytte om till trecking-utrustningen, drack ett glas myntate och började gå. Tillsammans med guiden, Hassan och Berit (mulan – döpt av oss). Ganska tuff stigning och varmt i solgasset så det blev ett bra träningspass, speciellt eftersom det var länge sen vi åt frukost. Trots guidens jalla jalla var vi tvugna att ta ett stopp efter drygt halva turen och fylla på med Mariekex (jadå, det finns i Marocko också), vatten och diverse Mars-chokladbitar. Efter det fullkomligt flög vi uppför åsnestigarna och kom fram till dagens mål – halvvägs upp till T (Afrikas näst högsta topp på 4200 meter) – köket ovanför Robin Hoods restaurang (…) på 2400 meter. 

Hassan (tror inte Berit hjälpte till) lagade middag av råvarorna som Berit burit, och vi fick oss ett skrovmål.

 

Efter en välförtjänt rast vände turen ner igen. Men vi hann inom the Holy Man på vägen. Eller nästan. Icke-muslimer fick inte komma helt fram. Däremot mötte vi många på vägen som skulle till eller kom ifrån the Holy Man. ”Crazy people” eller ”not happy people” eller ”anyone who wants a holy man” enligt Hamid. Vi tyckte det kunde varit fint att be om ett långt och lyckligt liv, eller att magarna ska klara sig från  Marocko-resan utan bestående men.

Delvis annan väg tillbaka ner, genom söt Berberlandsby och höstfina lövträd. Barnen ropade Salam och åt äpplen. Doftade ljuvligt längs äppleodlingarna vi gick förbi mot slutet. Berit sa plötsligt hej då och gick hem till sitt. Helt utan Hassans hjälp. Fin mula den där Berit. Fick en liten åktur på hennes rygg. Bra för knäna, gott för utsikt och humör.