Fy så kallt det är i bergen när solen går ner! Tack och lov kom varmvattnet igång och vi har – utan att fråga om det – fått in ett oljeelement på rummet. Strålande! Bull och jag ligger således i den ganska sköna dubbelsängen, i det pyttelilla rummet, i stenhotellet som ser ut att vara från medeltiden (men helt klart inte är det), i miniputte-Imlil, i mäktiga Atlasbergen, i Marocko och har det väldgt bra trots kylan. Det trodde vi inte när vi satt och åt framför öopna spisen med mössa, vantar och alla kläder vi har med oss.
Kylan kan kanske också bero på att vi numera har en inte så väldigt klädsam tomatfärg i ansikte, på axlar och urringningar sen dagens bergsvandring… Att man aldrig lär sig! Vita tigrar blir hummeraktiga i solen om man inte passar sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar