Det här med tandställning

Ibland undrar jag vad i h... jag håller på med! Det gör ont, skaver och värker, det ser inte klokt ut, ALLT fastnar och blir sittande, bettet har flyttat sig totalt och jag kan knappt bita, och det tar en EVIGHET att äta, jag som inte direkt är ökänd för mitt oerhörda tempo... Men så ser - och känner - jag framgång, och plötsligt blir det hela ganska spännande och intressant. Från vecka till vecka märker jag förändringar, speciellt genom utrymmena mellan tänderna. Tänk att det går att flytta på dem!

Jag började lite smått med vänster hörntand uppe i slutet av februari, och den har flyttat sig mycket. Snart plats för den sneda tanden helt och hållet! Så blev det hel räls nere i mitten av maj, med undantag av "hajtanden" till höger och "mittentanden", som fick en egen liten tandställning i slutet av juni. Inte helt enkelt att se, men gissa om jag känner och ser det - tänderna nere är ju plötsligt nästan jämna. Hajtanden som inte fått sig en omgång än, sticker förstås upp lika mycket än, men resten har ju flyttat sig massor! De ligger inte omlott, jag har inte en tand i "mitten" längre och ingen står oroväckande mycket högre upp än de andra.

Nu är fas 3 inledd sen i måndags - jag är dubbelspårig och hajtanden nere har fått en egen liten tandställning! Vita klossar uppe underlättar rent utseendemässigt, men nog är jag skrämmande lik en kanin... Ja, ja, jag vänjer mig i alla fall fort, även om det den här gången gör vansinnigt ont av ett par av de nya klossarna och jag har stora blåsor på insidan av överläppen.

En bra dag och Jaws is back

Vissa dagar hinner man mer än andra, gäller bara att aldrig sätta sig ner. Igår var en sån dag. Förutom sedvanligt jobb och fast tisdagsaktivitet i form av körövning, stod nämligen tandställningsinstallation och förmöte i bostadsrättsföreningen på agendan. När jag ändå var i farten (bokstavligt talat - jag borde kallas svarta blixten där jag susar fram över Oslos gator på cykeln) passade jag på att boka in en lunch med en gammal kollega och Giraffen, som jobbar på samma ställe.

Nu skulle man ju tro att en helt vanlig tisdag, med tandställningsmontering och tråkigt bostadsrättsmöte som extra krydda, inte skulle vara speciellt bra, även om körövningarna alltid är upplyftande, men det var den! Kjeveortopeden är nämligen helt fantastisk! För att göra en väldig lång historia väldigt kort, så har jag bytt kjeveortoped efter det att den första, också fantastisk, gick ut i mammaledighet och den andra, en jävla skata för att vara direkt, vägrade fortsätta behandlingen... Det här har gnagt länge, och jag har varit för uppgiven över hela situationen för att orka prata om det, men nu har det ordnat sig, och det var en sån lättnad att komma till urgulliga och väldigt kompetenta Magnhild idag :-)

Sen var det den där lunchen, så himla mysigt! Vi hade inte mer än 40 minuter, men det vara bara så roligt att träffa dem igen - Giraffen har jag inte sett sen vi var i Sydafrika - och jag fick en ordentlig lyckoboost och massa positiv energi. Och det lilla förmötet i bostadsrättsföreningen gjorde att vi kom en bit vidare på väg med diverse saker. Riktigt trevligt var det också.

Jovisst, tandställningen skaver, det är svårt att äta, halva middagen sitter kvar i stålkonstruktionerna efter måltiderna och jag ser precis ut som Jaws, men det GÖR inget! Jag vänjer mig vid den, och andra vänjer sig vid mitt utseende och lite annorlunda tal.

Stålkäft modell mini

Då var det gjort! Tandställning installerad! Nu har jag sån tur att jag slipper hela skenan än på ett tag, vi börjar med en tredjedels skena från visdomstand till hörntand i överkäken. Underkäken får hel skena om tre veckor, och så får vi se när resten av överkäken är klar för full räls.

Det gör inte ont (än i alla fall, och kan ha någon sorts korrelation med tre glas vin på after work...) men skaver lite och så känns det som att läppen är fem gånger så stor och att klossar och skena fastnar i läppen. Men tror man vänjer sig ganska fort. Hoppas i alla fall det!

Ni får alltså vänta några veckor med att tuff-tuffa när ni ser mig ;-) Korten är förresten tagna av världens bästa tandläkare Lise! Tänk att man kan sitta och fnissa i den där stolen, och tänk att jag kommer sakna henne när hon nu går ut i mammaledighet!

Ett blodigt leende & Happy Valentine's!

Om man tar en titt i min sargade munn skulle man tro att det är Halloween! Men ömmande käkar och blodigt leende ska inte få stoppa mig. Det SKA bli semla ikväll - om jag så ska blöta upp den och suga i mig den med sugrör - och det SKA bli myspys på Alla hjärtans dag med Guldlock och Bull.

Borde kanske insett att det inte var som ett vanligt tandläkarbesök det här, men blev ändå aningen bekymrad när jag fick med mig ett recept på nåt morfinliknande och förstod att tandläkaren tyckte jag skulle gå hem efter ingreppet... Det gjorde jag dock inte, det var heldagsmöte idag, och än så länge går det väldigt bra utan morfin. Men de satt hårt de där båda tänderna - fy sjutton som hon har slitit för att få ut dem! Blev till att borra upp den ena, och alla rötter fick också borras fram, sen sy fem stygn i munnen. Inte konstigt man är lite öm!

Nu låter ju det här fruktansvärt, men man är ju bedövad så det känns inget annat än att det dras och härjas ordentligt med käkarna. Och så knakar det lite obehagligt. Värst är nog bedövningen. Först sprutorna, sen det där att man inte kan prata och känner hur man dreglar, den bortdomnade känslan och till sist stickningarna när det släpper. Eller vid närmre eftertanke, värst var nog att jag inte fick äta lunch! Drack ett glas mjölk med sugrör i matsalen... När de andra gafflade i sig av indiska soppor och biff stroganoff.

Ni ska få slippa leendet idag - och nån bukett tulpaner har det inte blivit tid till att köpa. Men ni får ett hjärta. Och en tand :-) Ha en riktigt fin alla härtans dag där ute! Glad ni finns!

On the point of no return!

En sista titt på tiger-leendent pre-tandfixar-projekt! Ganska snart ligger jag i tandläkarstolen med diverse verktyg i munnen och en slapp vänstersida. En stund senare går jag därifrån med ett par stora hål i käften! Om allt nu går som det ska, och det gör det nog. Och då finns det ingen återvändo. Önska mig lycka till!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!!!!!!!!!!!!!!

Oj oj oj, nu är det verkligen dags, bitarna faller på plats! Den 14. februari (på alla hjärtans dag och allt...) drar jag två tänder och den 22. februari åker tandställningen på! Nu är jag verkligen värd en bukett tulpaner på alla-hjärtans-dag :-)

Det är absolut med skräckblandad förtjusning jag går in i detta. Kommer med all säkerhet ångra mitt beslut måååånga gånger, men känner ändå att jag måste få det gjort och hoppas resultatet blir bra. Till slut.

Och så känner jag sån tilltro till både tandläkare och kjeveortoped. Båda unga, roliga, tuffa damer som jag skrattar med och nog skulle kunna bli vän med. Jag tillhör nämligen den lilla skaran som tycker om att lägga mig i tandläkerstolen och som säger "tack för idag" när jag går därifrån. Fast det kanske ändrar sig under de här åren...

Nytt år - nya ... tänder!

Ännu ett beslut är fattat; ett ganska stort, ett ganska jobbigt, som jag tvivlat mig fram till. Det känns sådär egentligen, mest eftersom jag brukar känna att jag gör riktigt. Nu vet jag inte helt... Jag ska sätta in tandställning! Så nu blir det stålkäft och tuff-tuff-tåg på mig i två år! Jäklar vad jag inte alls ser fram emot de två åren; det kommer göra ont, det kommer vara fult, det kommer bli dyrt. Men det börjar bli nödvändigt. Mina tänder, speciellt nedre tandraden, ser ut som de är brutalt inkastade i käften, och sista året har de rört sig ganska mycket igen. Konsekvensen kan bli att jag inte får bitit ihop ordentligt, och hur ska man då kunna tugga i sig choklad?

Var hos kjeveortoped idag och tog massa röntgenbilder, foton och avtryck. Om två veckor ska jag dit igen och lägga planen för förvandlingen! Lite spännande är det allt också, och förhoppningsvis blir resultatet också jämna, fina tänder. Och om Tompa kan, så kan väl jag! ;-)

Nån som har erfarenhet av tandställning i vuxen ålder?