Gästblogg Jamaica - Montego bay and the last days in Jamaica

Soffis är tryggt hemma igen - här är sista inlägget från Jamaica! Om nån är intresserad av organisationen eller vill komma i kontakt med Soffipropp; ta kontakt med mig på mail.

**************************

I spent my last weekend of the volunteer period at the beach in Montego Bay. I had managed (with the help from my host mum) to get a hotel room at Sunset Beach Resort, an all inclusive hotel, for a very reasonable price. The hotel was just fantastic! OK, I think I would have got a bit restless after some days, but for spending Saturday and Sunday it was absolutely wonderful. Friendly staff, good atmosphere, pleasant rooms, OK food and drinks, very nice beach and pool area. Also the weather was better than expected (forecast was very bad, though). It was raining, a very fine and not constant rain, most of the Saturday. Sunday morning it was cloudy and rain was in the air, but the sun started to shine after some hours. I did not expect the sun and got sunburned on my legs! What a stupid thing to get the last day in Jamaica...
http://www.sunsetbeachresort.com/
 

The trip home to Norway went just fine. Nine hours from Montego Bay to London, and two hours from London to Oslo. I lost seven hours on the way, and I arrived in Oslo approx. the same time as I had left Montego Bay the day before.

I have had a fantastic month in Jamaica! I would recommend everybody, who are considering doing something like this, to just do it! It gives you so much and it is a memory for life. Finally, I want to thank all the nice and friendly people I met, who all contributed to my happy stay in Jamaica: my host family, the staff, colleagues at Christiana Potatoes, and all other persons I had the oppurtunity to meet. I will always remember this summer. And, Jamaica, some day I will be back!

Gästblogg Jamaica - Party, rastaflätor, packning och avsked

Soffis är på väg hem från Jamaica, men eftersom jag inte har fått bloggat lägger jag ihop hennes tre senaste inlägg här. Det har varit så roligt att få följa med - tack Soffipropp! Ha en lycklig resa hem och flyg försiktigt, ser fram emot att ses igen!

*********************

Efter jobbet var det dags att fixa frisyren inför Jamaica Colours Costume Party imorgon. Rhianna följde med mig över till grannhuset. Grannhuset är stort och inhyser många personer. Jag vet inte varför, men det var inte systern från igår, utan en annan kvinna (Bianca) som kom ut för att ordna mitt hår. Jag lät henne få fria händer efter att ha förklarat att jag skulle på fest med jamaicanskt tema.

Det var en dryg timmes pina att få håret flätat. Jag grimaserade (men höll mig tyst) när hon slet i alla småhår för att få in dem i de tunna flätorna. Dessutom satt vi utomhus och myggorna bet mig ganska ivrigt under hela behandlingen. Men ska man vara fin får man lida pin :-) Tycker i och för sig inte att jag blev fin...väldigt ovant och ingenting jag kommer att fortsätta med. Jag lovar :-) Känns ungefär som att jag är rakad uppe på huvudet och har några tunna tottar som hänger i nacken..haha!


Det var stor publik under hela friseringen. Jag vet inte hur många barn (och vuxna) som bor i huset men ganska många är det. Inte alla tittade på, men många. Småtjejerna ville känna på mitt hår och sa "Wow, it's soft!". När jag var färdig så frågade jag om barnen ville vara med på bild. Det ville de förstås! Och de ville ha med mig på bilden. Så här blev resultatet (inte alla barnen i huset är med på bilden):





Ikväll har jag också fått en inbjudan till slumber party (pyjamasparty) på torsdag. Rhianna ordnar och jag och Joshua är inbjudna. Vi ska leka lekar, äta mat och snacks, samt sova alla tre i samma rum. Det är en sorts avskedsfest och ska bli mitt livs kväll, säger hon, så jag väntar med spänning :-)


***********************


Jag hade inte med mig kameran igår och har därför tyvärr inga bilder från utklädningsfesten. Det var en färglad fest! Alla kom i gult, grönt, svart och rött. De flesta volontärerna hade valt en ganska enkel lösning med t-shirt, fotbollströja och kjol eller byxor. Några också med reggeamössa eller liknande på huvudet. Personalen på Projects Abroad var helt fantastiskt uppklädda (och utklädda) i full utstyrsel. Jag önskar jag hade bilder att visa. Jag ska se om jag kan få tag på bilder av någon som fotade. Själv hade jag grön Bob Marley-tshirt med svarta tights (ja, jamaicanerna går klädda i bara t-shirt och tights) med kompletterande halsband och armband, samt knallgula badtofflor. Och så frisyren förstås.


***********************


Sista dagen hos Christiana Potatoes och sista dagen i Mandeville idag. Imorgon åker jag till Montego Bay. Montego Bay är Jamiacas största turistort och badort. Eftersom jag flyger därifrån på söndag, så tänkte jag passa på att få sista helgen på stranden och samtidigt vara nära flygplatsen. Det mesta jag hade förväntat mig av mina veckor här på Jamaica har gått i uppfyllelse. Och väl så det. En sak jag dock hade trott jag skulle få mer av är strand och bad. Och de flesta av er vet nog att jag inte är en överdriven strand- och badtjej... Så jag har nu bokat en natt på ett hotell vid stranden i Montego Bay för att få uppleva två dagar på stranden. När det gäller vädret, så hade jag inte ens tänkt tanken att det skulle kunna regna, förutom då det vanliga regnet på eftermiddagarna. Ser dock ut till att jag kommer att tillbringa två dagar i regn om man ska tro yr.no:

Men då får jag väl ligga inomhus eller under ett paraply och läsa en bok istället. Eller förlusta mig på äventyrsbadet som hör till hotellet :-) Det ska nog gå bra.

Det har varit flera avsked i dag: på jobbet och på kontoret. Jag har ju hela tiden vetat att jag inte skulle stanna mer än fyra veckor så det är inte så hemskt, men ändå lite tråkigt att säga hejdå till personer som man har trivts med och samtidigt veta att man kanske inte kommer att ses igen. Och så har jag fått ett jättefint brev av Rhianna idag där hon tackar för min tid med dem här och skriver att hon alltid kommer att minnas det vi har upplevt tillsammans.

Jag har nu också köpt med mig det sista av souvenirer, mat, m.m. som jag vill ha med mig hem. Kaffet här är jättegott, t.ex...

Slumber party igår var riktigt roligt! Vi åt kyckling och ris från KFC, samt pizza från Dominos. För inspiration till er som ska ha barnkalas kommer här också en lista på de lekar som vi lekte: Pillow fight, Make Overs, Truth and dare, Bowling, Pencil in a bottle. Vi hade också fyra lekar som vi inte hann med: Adventure Coasters, Pin the tall on the donkey, Treasure gunt och Shell painting.

Här kommer ett foto från utklädningfesten som visar några ur personalen. Bilden är något mörk, men det var det bästa jag fick tag på som visade deras utstyrsel:

Jag har tagit ut afroflätorna och fått afrohår. Eller kanske närmare bestämt 80-talskrus. Så här såg jag också ut på 80-talet efter att ha krusat håret, om jag minns rätt ;-)

Nu ska jag börja packa. Jag blir hämtad av en chaufför kl 10 imorgon. Det är två andra volontärer som ska med samma bil, men jag vet inte om de flyger redan imorgon eller om de också ska spendera helgen i Montego Bay.

Det är lite tråkigt att perioden här på Jamaica är över, men jag ser också fram emot att komma hem till Skandinavien igen. Även om jag förstås gruvar mig litegrann för att komma till Oslo. Trots att jag följer med på nyheterna och har pratat med många om händelserna i Oslo, så tror jag att det kommer att bli lite av en chock. Men jag ser mycket fram emot att träffa vänner och familj snart igen!

Osäker på om jag kommer att skriva något mer medan jag är här på Jamaica. Det kan hända att nästa inlägg blir först när jag har kommit hem. Ha det så bra så länge :-) Eller som man säger här på Jamaica: "Later!"

Gästblogg Jamaica - Söndag 24 juli

Soffipropp har haft ett blogguppehåll pga händelserna i Norge, men har återupptagit skrivandet.

*******************

Idag har jag stora delar av dagen suttit uppkopplad och följt de norska nyheterna, främst NRK:s direktsändning med bl.a. polisens presskonferens. Det är helt ofattbart det som har hänt. Och att sitta här mitt i bergen i Jamaica, där de flesta knappt vet var Norge ligger, gör att det, om möjligt, blir ännu mer ofattbart och overkligt. Det är nästan så att det kunde vara en mardröm som jag kommer att vakna upp från. Men jag vet att det inte är en mardröm och att något som man inte skulle kunna tro kunde hända har hänt. Hur kan en person planera något sådant i nio år utan att bli upptäckt? Hur kan han hålla fast vid sin så starka ideologi/värdsuppfattning i så lång tid och samtidigt fungera mer eller mindre normalt i samhället? (Om han nu har gjort det, vill säga.) Jag förstår det inte. Det är skrämmande. Mina tankar går till alla drabbade. Så onödigt och så orättvist.

Det känns på ett sätt ganska oväsentligt att berätta om vad som händer härnere, men jag vill inte heller att berättandet härifrån ska avslutas med den hemska händelsen 22 juli, så jag fortsätter.

Igår gjorde barnen, pappan i familjen och jag en utflykt till Alligator Pond. Det är inte en alligatordamm, som jag först trodde, utan namnet på en fiskeby vid havet. (The name is said by locals to derive from the shape of the mountain range, which viewed from the beach has bumps which suggest an alligator's back.) Jag hade tänkt åka själv, eller med barnen, men det kom inte på fråga, tyckte pappan i familjen och följde därför med.
Vi gick längs stranden från Alligator Pond till Alligator Pond River, där det är mer badvänligt. Vi kom fram mitt i en dopakt. Flera personer i olika åldrar som döptes i floden. Men det var fritt fram att bada samtidigt som dopen pågick. Floden var perfekt för barnen att öva simning i. Vattnet gick mig upp till knäna, så för mig var det lite för grunt. Barnen vill att jag skulle visa hur man simmar under vatten, men det gick inte...

Fiskhandel på stranden vid Alligator Pond.

 

Dop i Alligator Pond River. Flera personer som döptes.

Vi köpte fisksoppa och grillad (roasted) fisk vid en enkel fiskrestaurant på stranden. 

Så här vana vid vatten har de blivit nu. Några gånger till och de simmar:)