Boktips Niceville

Hej i solen! Snart dags för uteaktiviteter i en park, en solsäng eller en uteservering, och då får det bli ett litet boktips. Niceville (the Help / Barnepikene) av Kathryn Stockett är en fantastisk liten historia om svarta hemhjälpars tillvaro i 60-talets Missisippi. Glädje och sorg, hopp och förtvivlan, utanförskap och gemenskap. Välskriven men med ett vardagsligt språk som gör att du kommer nära karaktärerna.

Visserligen är det nästan 50 år sedan historien utspelar sig, men tyvärr är mycket sig likt än idag. Jag tänker på rädslan för det främmande, känslor i vardagen och att en enda människas mod verkligen kan utgöra skillnaden.

Boken har blivit film också, och den såg jag i helgen. Om man inte orkar plöja sig igenom boken fungerar filmen också.

Oslo bokfestival

TIA har hört av sig - och de är hemma från sjukhuset. Å vad skönt! Symptomen tydde på feberkramper men man blir ju orolig ändå. Och stackars, stackars T som var ensam när det hände!

Vi fick alltså en dag i Oslo istället för i Lillehammer. Och här är det bokfestival! Det betyder MASSOR av folk på gatorna och man känner sig som en sardin. Jag gjorde ett tappert försök i ett av tälten, men fick klustrofobiska tankar därinne och smet snabbt ut igen. Sambon gjorde ett kap och fick med sig två böcker hem. Festivalen fortsätter imorgon också!

På tal om böcker ska ni få ett anti-boktips; läs inte Resa i Sharia land av Tina Thunander. Dålig journalistik och jag har - med några få sidor kvar - ännu inte lyckats klura ut vad hon vill med boken, som påstås vara ett reportage om kvinnors liv i Saudiarabien. Det jag sitter kvar med är hennes - och våras - fördommar. Den har tydligen blivit nominerad till Augustpriset men den är både rörig, otydlig och ointressant. Det intressanta med den är väl kanske att en ensam svensk kvinna rest till Saudiarabien för att skriva en bok, men där stoppar det liksom.

Saknaden av en bok

När man är färdig med en bra bok, sitter man oftast kvar med ett stort tomrum efter den. Och att orka starta på en ny känns nästan oövervinnerligt De första sidorna sniglar sig fram och man har inte alls lust att lära känna nya figurer och platser.

Sedan Eat, pray, love har jag läst Marian Keys - This charming man och Victoria Hislops - the Island. Två väldigt olika böcker men båda med karkatärer jag blev glad i och inte ville ta farväl av när jag bläddrade till sista sidan.

Nu ska jag ge mig i kast med La catedral del mar / Havets Katedral / Katedralen vid havet. Jag har en förhoppning om att den ska stå i stil med Ken Follets The pillars of the earth / Stormens tid / Svärdet och spiran och efterföljaren World without end / I all evighet / En värld utan slut. Ken Follet-böckerna gick nästan inte att lägga ifrån sig!