Vishäfte med snapsvisor till Kräftskiva

Har haft kräftskiva. Har gjort en uppdaterad version av vishäfte. Håll tillgodo! Tycker visorna är ganska roliga. Och själva skivan var i vart fall rolig! Upptäckte (eller rättaresagt insåg efter många år...) att jag har en perfekt takterass med värmelampor och markis i huset - utmärkt till lagom stora sällskap i sommarnattens månsken. Blev både sång, dans, hattar, månar och färgglada "dansbanelampor" långt inpå småtimmarna. Detta ska göras om!

Sjunga med Bettan och bananer

God förmiddag! En av anledningarna till min frånvaro i blogglandia är att jag ligger i hårdträning. Till det stora körslaget!! På torsdag är det inflyttningsfest på jobbet och 80 av oss - fördelade på fyra körer - ska göra upp om vem som sjunger och uppträder bäst inför stor publik. Nu skulle man tro att vi har blivit tilldelade en enkel sång och några övningstillfällen, men nejdå; här är det fullt upplägg som gäller! Det är engagerat fyra stora norska artister, det är gjort danssteg och staging, det är komponerat fyra körstämmor, vi har spelat in i studio, vi har blivit filmade under övning, det ska göras en film per kör, vi ska ha soundcheck och proffsigt ljus, vi ska vara klädda i guld, vi har fått ytterligare varsin coach och det är skrivit en ny sång till vårt företag som ska framföras av alla körerna och vokalisten i Postgirobygget!

Själv hamnade jag i Bettans kör - efter eget önskemål - och som om inte det vore nog med saker att hålla tag i just nu så har jag sagt mig villig att sjunga solo. Det hela framstår mer och mer som en ytterst dålig idé, men samtidigt ska det bli skitkul att få öppna vårt schlagermedley med "My, my, at Waterloo Napoleon did surender" i äkta Abba-Agneta-anda :-) Vi har haft en enda mastodontövning - fem timmar med banan som mikrofon i onsdags - så nu är det självövning här hemma som gäller. Framför spegeln, med musiken på full volym, satt på repeat under obegränsad tid, och med Waterloo, La det svinge och Fairytale ringandes i öronen från jag slår upp ögonen på morgonen tills jag sluter dem igen vid läggdags. Jag är ju van att dansa och sjunga, men att göra det samtidigt med texter man inte är 100 % säker på är inte så lätt som man skulle tro... Ni får heja på mig och "Bettans golden stars" under veckan och när slaget går av stapeln på torsdag!

En ny liten leksak

Sedan jag upptäckte Spotify för några år sedan har jag lyssnat otroligt mycket på musik. Älskar att botanisera bland alla hits och gömda pärlor, och göra egna listor och abonnera på andras. Och när jag inte har några specifika önskemål sätter jag på radion, oftast norska P4. Ett sånt beteende borde förstås supporteras med riktigt bra ljud, där musikens alla nyanser framkommer i alla volymlägen. Men jag har nöjt mig med en gammal radio och datorhögtalarna... Tills för någon månad sedan, då jag plötsligt fick ett infall och köpte en ny liten leksak :-) En Geneva Model S Wireless DAB+ allt-i-ett system! Och jag är otroligt nöjd! Ljudkvaliten är fantastisk och här var det verkligen plug-and-play. Med bluetoothmottagare kan jag spela mina listor från dator och ajfån med ett enkelt tryck och med DAB-radio i tillägg till FM har jag massa kanaler att välja mellan. Snygg är den också, och dessutom är den fortfarande såpass liten att den ganska enkelt kan packas ner till hytteturer och annat borta-äventyr som gör sig med lite musik. Fantastiskt!

Mr Springsteen

Ååå, en sån karl! Man kan ju inte annat än att bli lite förälskad i den där mannen, hur gammal han än må vara. Det var inte Ullevi, aningen trög publik, jag saknade några av de uppenbara låtarna och ett par långa karlslokar skymde en del av sikten, men jäklars vad det rockar om Bruce och E-streetband! Imponerande musiker och rösten håller stenhårt i alla tre timmarna! Är man inte fan sen innan så blir man det när man går på Springsteens konserter. Kan bara rekommendera det - få med er the Boss när han nu kommer till Stockholm och Köpenhamn inom kort.

Laddar upp

Valborgsmässoafton - NU är våren här!! Saknar körerna, grillkvällarna, stämningen; man firar inte Valborg i Norge, men det blir inte så illa ändå. Bål och studentsånger i alla ära, men Bruce går inte heller av för hackor! I eftermiddag bär det av mot Telenor arena och en konsert som jag är säker på kommer att bli fantastisk! Kritiken från den första, som hölls igår, är inte att ta fel av - "folkfest", "Bruce i storform", "uppfyller förväntningarna". Kissarna och jag laddade upp igår, med the Boss på full volym, tårtbakning och lite lek i handfatet. Mest Elon dock. Berit stod vid sidan av och såg skeptisk ut. Det gjorde nog jag också.

Ur led är tiden - en dansk julsång!

Nu går det alldeles "i surr" för tigern! Av en outgrundlig anledning har jag plötsligt fått tankarna på en julsång, en dansk dessutom! Går och nynnar och sjunger (så gott jag nu kan med den där danskan...) och tvungen att lyssna flera gånger om dan! Vad kommer det här ifrån?

Kraschlandning it is... Från Hakuna Matata, Waka waka och The lion sleeps tonight till en dansk julsång. Till råga på allt klarar jag inte att koncentrera mig ordentligt på dagarna, men glider iväg i en dimma över den Sydafrikanska bushen, ser den afrikanska stjärnhimmelen och längtar alldeles våldsamt till nästa semester. Livet ska levas på safari ju; inte framför en PC. Botemedel anyone?

Våffellunch

Ligger man inte bakfull i soffan, så är man i svenska kyrkan och sjunger! Vi var med på högmässan idag, och belönades med våfflor efteråt. Och de var vi faktiskt väl värda - vi genomförde Mozarts Sancta Maria, Mater Dei utan att ha övat speciellt mycket och med halvfull kör. Det var inte perfekt, men det var ganska bra. Våfflorna däremot, var perfekta! Svenska frasvåfflor med grädde och sylt. Yummi!

Bryan Adams och ungdomsminnen

Ikväll är det Bryan Adamskonsert! Tonårsidolen - nja, inte riktigt kanske, men sångerna har spelats ivrigt hemma på kassettspelaren, efter upptag från Trax eller kopiering från nån kompis äldre syskon :-) - ska äntligen få upplevas live. Det är en aukustisk konsert, hoppas lite på MTV Unplugged-stuket som jag väl blev lite förälskad i då det begav sig. Han väcker liksom ungdomsminnen till liv, den gode Bryan. Visst har man stått och skrålat till Summer of 69 på dansgolvet som student och nog har man drömt om den där snygga, snygga killen i parallellklassen till tonerna av Heaven. Det kommer t o m doftminnen tillbaka när jag lyssnar på de här sångerna; av ett speciellt hårspray (var det Naturelle tro?), av intorkat öl på kårhusets dansgolv och killparfymen Farenheit!

Fler än mig som tydligen får såna minnen, så här skrev en kompis när jag undrade om nån ville följa med på konsert: "Bryan Adamskonserten tar meg tilbake til et sterkt minne om en hjemmefest 1984 da fire jenter og to gutter satt tause i en skinnsofa, spiste hjemmelaget pizza og lyttet til hele Summer of '69 albumet. Ikke et ord ble sagt. Vi kom igang og danset litt "trykkare" mot slutten av denne seansen. Tur at hele albumet var så bra."

Nåt nytt & en favoritsång

Jodå, jag kom på vad jag skulle göra som jag aldrig har gjort innan. Och då blev det tre flugor i en smäll:
1) Se Hellbillies live
2) Konsert i Bærum kulturhus
3) Köpa konsertbiljetter samma dag som konserten är

Om man vill vara kritisk - men det vill jag inte idag - kan man hävda att det att gå på konsert knappast är något nytt. Men "uppdraget" jag fick var i alla fall lite roligt, jag har verkligen försökt hitta på nåt som jag inte gjort innan.

Hellbillies är förstås inte kända i Sverige, men här är deras absolut bästa sång - och en av mina absoluta favoritsånger; Den finaste eg veit. Upptäckte den i somras genom Petter Stordalens sommarprogram och den har betytt mycket för mig. Brukar inte vara sån med sånger; de är liksom bara till för att lyssna på i bakgrunden. Men den här säger något om att det bli bra till slut. Den har följt mig sedan i somras och helt oväntat dykt upp på olika, väldigt passande ställen. Den har gett mig tro på att det ordnar sig och många fina minnen.

Havsmak och körsång

Smak av hav. Eller hjort om man ville. Torsken var i alla fall fantastisk! Mandelbakad med potatispuré, en skaldjursglaze och rödkål. Och vinet - en riesling - gott till. Till slut en mjölkchokladfudge och romrussinglass. En mysig avslutning på en bra körhöst.

Vi fick en ny körledare i oktober och han har snabbt tagit plats i våra hjärtan. Alltid lite nervöst när någon ska ersättas, och vi var väldigt glada i föregångaren, men det har gått bra. Igår blev det ett litet tal och han fick en stickad pälsmössa från Moods of Norway - en passande liten välkommen-till-Norge-present :-) Nu blir det uppehåll i några veckor, men sen är det dags igen! Tisdagsövningarna är alltid roliga, och vi är ett bra gäng. En salig blandning av folk jag aldrig hade träffat annars. Lite annan inspiration i vardagen. Studenter och snickare och läkare. Och bullar. Alltid hembakade kanelbullar! Bara det är ju skäl nog att traska upp till Margaretakyrkan på tisdagskvällarna!

Advents- och julrepertoar

Då har vi börjat sjunga advents- och julsånger inför vinterns konserter och högmässor. Passade bra nu när Oslo är vintervitt och gav förstås ännu mer julstämning. Det känns lite tidigt, men å andra sidan kan det inte bli för mycket jul så det gäller att suga länge på karamellen. För er i Oslo - missa inte luciakonserterna den 13:e december som nu säljs på billettservice.no.

Innuti tigern härjar - förutom jultonerna - en förkylning med ordentligt halskli. Typiskt efter semester i sommarvärmen. Utanpå blev det lite gammalt och lite nytt; Wigwam dress, Angora hoodly knit och de nya stövlarna från El naturalista.

Fett Bruce!

De profesionella recensenterna har sagt det bra nog, så här behövs ingen upprepning, jag nöjer mig med fett. Fet-fett! Och det är ingen överdrift alls att kalla Ullevi-äventyret - med passande publikrekord - för den bästa konserten jag någonsin varit på. Springsteen är alltså 63 år och står på i över 3,5 timmar utan paus. Bara det är en bragd! Att han sen charmar publiken och konstant ler medan han radar upp hits efter hits med en säker röst och hand gör det hela till en upplevelse utöver det vanliga.

Orsaken till det mycket oväntade konsertbesöket är lilla hjärtegrynet. Hon vägrar - och när hon vägrar är det inget att göra åt den saken - att ta flaskan, och då blev svägerskans biljett min. Så jag gick dit, utrustad i full regnvädersmundering, tillsammans med bror, svägerskans syster och hennes man, efter en utsökt middag med hela brorsans svärfamilj. Och fick skjuts hem av svärföräldrarna mitt i natten. Tack hela svärfamiljen - som gärna hade fått vara min, och väl till viss del är det - för en fin eftermiddag och kväll. (Säg det inte högt, men jag snackade lite med hjärtegrynet under dopet om den här konserten. Grynet har förstått att faster är en bra vän att ha ;-)

Första och sista bilden från gp.se

En härlig kväll

Efter en härlig dag var det bara att svida om och ge sig ut på vift igen, nu tillsammans med Piff. Och vilken kväll det blev! Sommaren har inte direkt varit generös än så länge, men igår var den det! Mötte sommarfina Piff på Vulkan terasse som badade i sol och sommarglädje - vilka pärlor; både Piff och uteserveringen. Det blev himmelska drinkar (med champagne-shots!), maffig hamburgare och en chokladdessert som jag förstås försökte motstå men inte klarade... Det var en sån där magisk stämning som bara Piff och jag kan ha, där vi minns, tänker framåt, analyserar vardagens med- och motgångar, och framförallt; skrattar så vi kiknar. Man blir som tonåring på nytt på nåt sätt.

Och tonåringsmood var fint att hamna i, för vi skulle vidare på Veronica Maggio-konsert! Bland Oslos alla partysvenskar trivdes vi gott, trots att vi drog upp medelåldern och ner snittkjolslängderna betraktligt :-) Har inte lyssnat så väldigt mycket på fröken Maggio, men hon gjorde sig verkligen på Rockefeller och det blev riktig sommarkonsertstämning. För mig är hon nu Stockholms kvinnliga motsvarighet till Håkan Hellström. Studsar runt på scenen med glädje och utstrålning, sånt man blir glad av och rycks med i vare sig man vill eller inte. Tack sötaste Piff för en finfin kväll!

Festivalkväll

Igår åkte jag, tillsammans med en udda och för oss en helt ny konstelation av söta människor, till Oscarsborg utanför Drøbak, och den nya festivalen Oscarsborg akustiske (med biljetterna hemma på skrivbordet... tack och lov för vänliga och serviceinställda människor som litar på att man pratar sanning!) Vädret höll sig ända in mot slutet, och det var verkligen varmt och skönt, men när tonerna av De Lillos Neste sommer ebbade ut och vi småsprang mot färjan öste regnet ner. Och så ska ju en sommar vara :-)

Ska jag på något vis försöka säga något om artisterna och upprädandena får det bli att Anna Ternheim är fantastisk, Susanne Sundfør magisk, Bjørn Eidsvåg en legend och De Lillos sommaren
personifierad!