Solfyllda dagar

Solen är tillbaka!! På riktigt! Det har varit fint sen i lördags, och det känns alldeles fantastiskt! I måndags tog jag en promenad på lunchen, och hittade tussilago längs älven - är inte det ett säkert vårtecken så säg!

Helgen spenderades i Valdres, på hyttetur med Costa Rica-vännerna. Väldigt fint gäng, som jag har blivit väldigt glad i på kort tid. Om jag kände mig som superwoman i lördags, med fantastiska skidor och all styrka man kan få, så var jag bambi på hal is i söndags... Jag använder av princip inte klister på skidorna, men det fick jag vackert äta upp. När det är 10 plussgrader, spåren blir sjöar, fötterna är dyngesura, man har 0 fäste och 0 glid, blir skidåkningen inte riktigt lika rolig, och det hela slutade med blandade småhopp istället. Innan vi gick fel tillbaka till hytten och fick en extra runda på 5 km... Just då strålade tigern inte riktigt ikapp med solen, men när vi hittade riktig väg och kunde ta av oss skidorna och gå sista biten steg humöret igen.

Känner mig lite snuvad på vintern - det har inte varit många skiddagar - men samtidigt hoppas jag på ett sätt att söndagens äventyr var det sista med längdskidor på fötterna för säsongen. Nu vill jag ha blåsippor, uteserveringar, rullgrus på torr asfalt, promenader på Bygdøy, solglasögon och Ben & Jerry's! Apropå glass; i sann Costa Rica-anda var vi förstås tvugna att köpa glass på bensinstationstoppet på vägen hem. Ännu ett säkert vårtecken!

Sol, sol, sol

Trots tråkigt besked, jobbig resa och sen ankomst blev dagen idag en riktigt bra en! Vi har njutit av sol! Och det är så mycket snö här som det aldrig tidigare varit. Sagolandskap. Tunga, vita träd, gnistrande vidder och bleka strålar som bländar. Det knastrar under fötterna och biter lite i kinderna.

Skidpremiär

Aaaaaooooo - jag gick nog lite väl hårt ut första skidhelgen för säsongen! I Beito - med delar av Costa Rica-gänget - och primiärade både i spår och backar. Fantastiskt där uppe nu, men massor av snö och ett riktigt sagolandskap! Skidorna gick så det susade; värre med mina lår... Om jag hade lite småont i söndags efter lördagens längdtur (betydligt längre än vanlig premiärtur) så har det varit KRIS från i måndags - jag kan knappt gå! Stapplar fram som en annan gammal tant, och har svårt att hålla emot när jag halkar omkring på isfläckarna. Dvs, misstänker starkt att jag inom en snar framtid också får premiärramla i år... Men roligt var det - och ska göras igenom inom kort! (så snart jag kan gå då förstås...)

Beito vinterpremiär

Det blev dessvärre ingen skidpremiär i helgen, för lite snö och stormen Hilde hade tagit spåren på Valdresflya med sig när hon drog förbi förra veckan. Kunde åkt på stadion efter att elitåkarna gått i mål och folk traskat hem, men det kändes sent. Skidorna fick alltså åka med förgäves, men säsongen är lång - det blir tid till det senare. Pepparkakor har jag dock ätit! Inte i de mängder som tänkt - var svårt att få plats jämte våfflor, varm choklad, superduperbrunch, boeuf bourguignon, popcorn och smash - men gud vad gott och juligt det är!

Ro och vila blev det också mycket av. Två åttatimmars-nätter var precis vad jag behövde, och det är så fantastiskt skönt att inte ha några som helst måsten. Bara vara ute, sitta i soffan, äta och dricka, läsa lite. Och träffa Therese Johaug ;-) Hon var på Sport1 och vi tjejer var förstås tvugna att gå dit. Jag var dessutom tvungen att ta ett kort på henne och mig i samma mössa... Lite pinsam får man lov att vara ibland!

Bitihorn - favorittoppen - tornar upp bakom en vindpiskad väg

Bernt tyckte pulkan var en rolig leksak

Det blåste ordentligt!

Våfflor och varm choklad till eftermiddagsfikat

Istappar från hyttetaket

Therese och jag (var bara absolut tvungen...)

En varde blickar ut över en fjällsjö i Jotunheimen

Vintern släpper inte greppet

Och än så länge tycker jag det är vackert. Dimma som skingras, rimfrosten på träden. Det är faktiskt otroligt vackert i mina ögon. Nog får det gärna bli vår snart, jag slipper gärna slask, smutsgrå bil och ständigt kall nos, men själva vintervyerna är jag inte mätt på än. Den här utsikten har jag från mitt kontor. Det gäller förresten att passa på att njuta. I tisdags fick vi reda på att hela huset ska flytta till en helt annan stadsdel redan i slutet av sommaren. Inte en endaste vacker vy från de nya fönstrena lär det bli. Kommer sakna det!

Vårvinter i skidbacken

Vilket väder vi har haft idag; det är ju vår i luften! Men skiddag var planerad, så skiddag fick det bli. Wyller igen, perfekta förhållanden! Nån minusgrad i luften, nypreppade backar (tro det eller ej, men tigern var tidigt uppe och nästan först i backarna!) och lite folk. Strömmade till en del runt lunch, men då var jag ändå utsliten i låren och tog det lugnt. Satt en stund i solen och mumsade på en grillad pølse och tittade på folk. Riktig påskstämning.

Sen blev det promenad på Tjuvholmen, en kycklingburgare på Beach Club och bio med Turbo. En riktigt bra söndag, fler av såna please!

Mysigt

Det är så mysigt med all snö som ligger i stan! Blir ju så mycket ljusare och trevligare. Lite svårare att gå, men man får bara beräkna lite längre tid. Eller använda broddar. Igår var vi några stycken hos Bull & Bernt (Bagarn var i Bergen och bakade ;-) på middag, och de bor i ett av Oslos mysigaste kvarter. Gammal trähusbebyggelse, gammaldags gatulyktor, kullersten och lite biltrafik. Nästan som taget från en Astrid Lindgren-film!

Magiskt

Igår vräkte snön ner hela dagen. Dalade sakta från en grå himmel, ner på en frusen jord, ner på gott påpälsade människor som kämpade på i tunga vinterskor mot glatt underlag. Stora, mjuka flingor la sig som ett fluffigt täcke over kala grenar och hård mark. Men precis innan solnedgång klarnade det upp. Och bakom träden spred sig ett rosa-orange ljus som förvandlade hela världen till en magisk vinterdröm. En kort stund fanns ljuset kvar, och jag gick ut för att fånga ögonblicket. Tyvärr var kameran hemma och allt som fanns tillgängligt var min uråldriga Nokia E51. Därav den enormt dåliga bildkvaliten. Men en liten aning om hur det såg ut får ni kanske.

Ha en fin dag därute! Glöm inte att se efter de små underverken här i livet. Också när himmelen är grå.