Ännu en film - Amour

Om de flesta filmerna jag sett i vinter varit färgstarka, mäktiga och nåt alldeles extra så var Amour lite av motsatsen; grå, enkel, tyst och högst alldaglig. På ett väldigt franskt vis. Skulle inte kalla den tråkig, men soundtracket består av absolut stillhet och hela filmen utspelar sig i en lägenhet i Paris (förutom inledningsscenerna som är från en teater), karaktärerna är fåordiga och dekoren färglös. Men temat är högst aktuellt och inte minst väldigt viktigt, och prestationen till Emmanuelle Riva (född 1927) var verkligen värd sin Oscarsnominering. Hon kammade visserligen inte hem statyetten, men blev legendarisk ändå, då hon är den äldsta som någonsin blivit nominerad till en bästa huvudroll. Filmen i sig fick en Oscar för bästa utländska film. Det är inget som hamnar i dvd-samlingen, men den satte igång en del funderingar hos mig. Därför sevärd. Men var beredd på att den är tyst och tämligen händelselös.

Jakten (Jagten)

Nytt biobesök förra veckan (har blivit värsta film-junkien...) Den här gången danska Jakten med bl a Mads Mikkelsen. Oj oj oj vilken stark film! Satt som på nålar genom alla 120 minuter och såg hur historien trappades upp steg för steg. Det var nästan mer än man orkade med att titta på, och känslorna från filmens karaktärer kom oerhört nära och gick in på oss. Efteråt orkade vi knappt resa oss och gå därifrån. Men bra som sjutton, och Mikkelsen förnekar sig inte - han gör en suverän rolltolkning som vanligt. Övriga skådespelare utför också sitt yrke med största precision. Imponerande är ordet!

Gangster squad

Ännu en film. Den här gången en riktig gangster-film, med vackra damer i eleganta klänningar, hårdbarkade män i vida byxor och hattar, och maskingevär i instrumentfodral. Hade inga förväntningar, speciellt eftersom vi egentligen skulle se Zero dark thirty, och det brukar vara bra.

Huvudpersonen Mickey Cohen (Sean Penn) var en verklig gangster, medlem av den judiska maffian, som styrde Los Angeles under efterkrigstiden, och det finns referenser till verkligheten i filmen, men själva squaden är påhittad. En klassisk "based on a true story" alltså. Historien är kanske lite tunn, och ibland blir det på gränsen till lite mer Polisskolan än rå maffia-gangster, men jag tycker om humorn och skådespelarna är bra (fattas bara med den rollistan; Sean Penn, Nick Nolte, Ryan Gosling, Emma Stone mfl!). Bild och soundtrack är skickligt gjorda och det känns verkligen som att man befinner sig i Los Angeles på slutet av 40-talet. Genom squad-ledarens fru, samt reflektioner och särdrag hos karaktärerna, får man också inblick i 40-talets amerikanska vardagsliv.

Allt i allt en underhållande och välstylad film. Lite tjej-gangster kanske?

Django unchained

Efter fredagens dumheter var jag tröttis och slappis deluxe igår, så efter liten utflykt till Bærums verk verkade bio som det klart bästa alternativet för kvällsaktivitet. Söta E och jag var på Ringen och såg Django unchained. Tarrantino är sig lik, det här blir nog en klassiker precis som de andra!

Men man måste nog gilla Tarrantino för att tycka om filmen; den är som vanligt högst speciell, och han använder sina kännetecken lika frekvent som han brukar. Filmen är full av komiska episoder, blodsplash, övervåld, underfundiga dialoger och politiskt inkorrekta ord och uttryck. Bild och soundtrack är som vanligt fantastiska och han spelar själv, som brukligt, en liten roll.

Tycker den saknar lite av intensiteten och energin som finns i t ex Inglourious basterds och Pulp fiction, men allt i allt är det en mycket sevärd film. Och skådespelarna är fantastiska. Speciellt kul med Christoph Waltz som igen gör en strålande rolltolkning, och som redan belönats med en Golden globe och har en Oscarnominering för den.

Searching for Sugar Man

Mycket film blir det... Älskar att gå på bio och sugas in i vita duken, att få leva lite genom andra ibland. En kort stund i en annan värld. Och nu har jag blivit förälskad i en dokumentär också, Searching for Sugar Man. Ni såg kanske Guldbaggen i måndags, där den var nominerad i många olika kategorier med rätta. Tycker den borde fått fler priser, men den vann i alla fall bästa dokumentärfilm. Och vilken härlig film det är! Och vilken kille som står bakom! Malik Bendjelloul har gjort det mesta på egen hand och resultatet är överväldigande.

Igen var tigern skeptisk; dokumentärfilmer är vanligtvis lite tråkiga och inget man ser på bio. Dessutom vet man ju i förväg vad som händer. Men ack så fel man kan ta. Den är allt annat än tråkig och tillråga på allt har jag upptäckt lite ny och väldigt bra musik! Sixto Rodriguez är lite Johnny Cash möter Bob Dylan, och det kan ju inte bli fel.

Filmen är en fantastisk historia om två musikjournalister i Sydafrika som letar efter information om vad som hände med den mystiske amerikanske musikern Rodriguez, som blev populär under Apartheidperioden. Publiken får följa med på hela resan och vilken resa det blir! Bendjelloul har klarat att få den fantastiska musiken och historien att tränga ut i salen och in i publikens hjärtan med hjälp av magiska bilder och förvandling av torra fakta till en dramatisk stämning som trollbinder.

En oväntad vänskap / Intouchables

Vad är det med svenska översättningar på filmer??? Ja, ja, bortsett från titeln så finns det INGET att klaga på i den här filmen! Som vanligt var jag skeptiskt till fransk film, tycker ofta det blir väldigt djupt och komplicerat, men Intouchables är rätt och slätt fantastisk! Tror mycket har att göra med att den baserar sig på en sann historia, men också på skådespelarprestationerna och humorn. Det är en ärlig och rak, men otroligt varm, historia om medmänsklighet och relationer. Den har mycket att lära oss om förutfattade meningar, självhögtidlighet, att spränga gränser och kärlek. Man blir glad långt ner i tårna (och lite ledsen förstås) och den är  självskriven för DVD-samlingen såsmåningom! Ska ni se en film på bio i vinter så är det En oväntad vänskap.

the Hobbit

Ännu en storfilm avbetad - the Hobbit. Jag är inte superfan av äventyrsfilmer generellt, men eftersom Sagan om ringen ändå var sevärd hade jag lust att kolla in Hobbit också. Och jag tyckte den var bra! Väldigt lik Sagan om ringen-triologin, såklart, men med lite nya element som jag tyckte om; Martin Freeman är strålande i rollen som Bilbo och gör hela filmen betydligt mer komisk och varm än tidigare filmer, närkamperna mellan gott och ont är inte lika långdragna och musiken är medryckande och stämningsfull.

Så var det det där med verklighetstrogen... Efter att ha svalt nästan tre timmar med Hobbitar, Alver, trollkarlar, Orker, sagolandskap, våldsamma slagsmål utan en skråma och diverse obskyra väsen, reagerar vi på de HIMLA overkliga jättefåglarna och scenen runt dem! Piff tyckte klorna såg ut som dåligt sydd sammet, jag tyckte det var urfånigt att huvudpersonerna blev asläppta så långt från berget de egentligen skulle till och söta E funderade på hur de skulle komma ner från den där platån... Vi konfererade oss sen fram till att de ju borde använt jättefåglarna mycket mer för att göra resan enklare och mindre farlig för alla... Ha ha ha, är det detta man kallar svälja kameler och sila mygg? :-)

Les Miserables

Oj oj oj, vilken film! När man stampar takten, sjunger med, applåderar och gråter massiva floder under samma film måste det betyda att den är bra. Nu är jag kanske inte helt objektiv eftersom Les Mis är min favoritmusikal alla kategorier, och jag har sett den och lyssnat på musiken betydligt fler gånger än en. Men det här var verkligen en upplevelse! Kostym, skådespelare, foto, sång, ja, ALLT, var tipptopp. Den är gjord precis som musikaluppsättningen, så inga överraskningar, men ville heller inte ha överraskingar. Sången är spelad in live under filmningen och det är verkligen genomgående imponerande sånginsatser. Kort och gott ett måste för alla film- och musikalälskare! Om ni inte känner till historien måste jag dock kasta in en liten brasklapp - det är inte en upplyftande film om livets glädjeämnen (som titeln också avslöjar).

Filmhelg

Nu börjar filmhelgen! Har laddat upp med lite popcorn, hoppas det räcker ;-) Först ut är Shame i TV-soffan, så blir det Les Miserables imorgon och Hobbiten på söndag. Ha en fin kväll och helg, vilka planer ni än må ha!

Paradise: Love

Har ni hört talas om Österrikiske Ulrich Seidls triologi? Det hade inte jag heller. Förrän i förrgår, då gårdagens film bestämdes; Paradise: Love. Läste på lite i förväg och filmen är en fristående del av en triologi under rubriken "Paradis", där kvinnor söker lyckan, om sk Sugar Mamas som sexturistar i Kenya. Den är nominerad till guldpalmen i Cannes.

Spännande tänkte jag, nyss hemkommen från Thailand och vittne till sexturism åt motsatt håll. Och den var förvisso lite spännande. Men fy fan för en jävlig film att se! Ursäkta uttrycket, jag brukar inte svära, men den var verkligen otrolig speciell och det var inte med välbehag och leenden vi gick därifrån. Filmen är extremt naken och utlämnande och vi satt alla tre och pressade oss så långt tillbaka i sätena vi kunde, för att liksom undkomma de förfärliga scenerna vi blev vittne till på vita duken. Seidl har inte sparat på krutet och vissa scener blev nästan för mycket.

Men nog har jag en lite annan bild av både sexturister och prostituerade efter det här. Nu visar filmen i stort sett bara huvudpersonen Teresas tankar och i viss mån känslor, men man får också viss inblick i hur de kenyanska strandpojkarna har det. Och man blir smärtsamt klar över att det handlar om utnyttjande från båda håll.

Filmen är tydligen spelad in utan förskrivet manus, och blir så verklig att den känns verkligare än en dokumentärfilm. Jag är djupt imponerad av rollinnehavarna och måste då också bli lite imponerad över regissören. Det är också en del snygga foton och lite humor i filmen.

Totalvärderingen? Vette sjutton! Otroligt svårt att säga om den är sevärd eller inte, bra eller dålig, eller ska ha en 1:a eller 5:a. Skulle nog ändå rekommendera er att se den om ni är intresserade av hur människor inom sexturism kan tänka och ha det.

A royal affair

Igår var det biodags igen - En kunglig affär (En kongelig affære). Danskarna (med svenska Alicia Wikander i huvudrollen) har lyckats göra en riktigt bra storfilm; dramatisk, spännande, vacker, humoristisk och välspelad. Den som tycker om kostymfilmer och historiska dramor kommer att älska En kunglig affär. Det som gör den speciell är också att historien är sann, och den triggar absolut lusten att lära mer om vad som hände i 1700-talets Danmark. Det gör ju heller ingenting att Mads Mikkelsen är snyggare än någonsin :-)

Kon Tiki

Var och såg Kon Tiki igår. Den är absolut sevärd, även om man vet "hur det går". Inga överraskningar alltså, och det var väl just det jag saknade lite grann; en djupare inblick i livet ombord, en historia efter framkomsten. Alldeles tunnt var det inte, men jag ville ha mer. Däremot var bilderna fantastiska och det blev storslaget äventyr av filmen. Skåderspelarprestationerna som förväntat, varken mer eller mindre, men allt i allt en bra film, också med mycket vacker musik!

OS från olika synvinklar

Följer ni med på OS? Jag är stor OS-fan och försöker få med mig så mycket som möjligt. Dock blir jag så extremt engagerad och nervös att jag måste undvika det mesta av spännande upplösningar och slutminuter. Bättre att se hur det gick när de väl är klara :-) Fast guldet till seglarkillarna och det otroliga silvret till Lisa Nordén orkade jag titta på "live". Lustigt att idrott kan väcka så mycket starka känslor. Jag gläds verkligen åt svenska - och en del utländska - framgångar, och har fällt både en och två tårar åt mäktiga bilder och starka historier. Och när den blågula fanan hissas och svenska idrottsmän och -kvinnor leende stiger upp på prispallen blir jag så stolt och lycklig som aldrig förr. Samtidigt är besvikelsen stor under "orättvisa" misslyckanden och jag kan gräma mig i många dagar.

Om ni inte är intresserade av själva idrotten och prestationerna, kan ni följa OS ur norska ögon. Framgången kom visserligen äntligen med ett guld idag, men det finns en del annat kul att titta på och läsa om ;-) Saxat från NRK.NO om 1500 meterslöparen Henrik Ingebrigtsen: Under hele løpet måtte han unngå å tenke på at deler av «utstyret» hang utenfor drakten og dinglet.

Tycker det här är jätteskojigt - bättre än dagens snackis med stackars roddarkillen i tighta shorts - och så norskt. Ha ha ha, stackars man :-)

 Bilder från nrk.no

Filmtips

Nu ser det visserligen ut som att helgen ska bjuda på fint sommarväder, i alla fall i min lilla del av världen, men för kommande regniga dagar kommer här ett filmtips - Marigold hotel, eller the Best exotic Marigold hotel som är originaltiteln. En otroligt varm och vacker berättelse om brittiska livsöden som kastas ljus på och tvinnas ihop på ett slitet hotell i Indien. En riktig feelgood-rulle, utan klischéer och äckligt rosenrött, men med ett djup och en äkthet som får beskådaren att förstå precis hur det är. Typiskt brittisk med en hel del humor, samt - aningen överivrig - indisk bollywood (utan musiken). Den tar inte heller skada av att charmig, brittisk skådespelarelit deltar!