Kan inte riktigt släppa...

...det här Stortingsvalet. Engagerar mig och intresserar mig lite för mycket. Kanske för att jag är utlänning? Kanske för att jag inte själv fått rösta? Kanske för att jag är aningen bekymrad på riktigt?

Fremskritspartiet (Frp) har i realiteten gjort ett SÄMRE val än vid förra stortingsvalet. Den verkliga "vinnaren " är Høyre, som gått framåt och får uppdraget att bilda regering. Nu står Frp och Høyre på samma sida och Høyre har därför inte mycket annat val än att samarbeta med Frp i en regering (även om jag fortfarande inte riktigt kan förstå att man faktiskt önskar det). Frp är trots allt också landets tredje största parti. Inte heller allt är förkastligt i Frps politik, och de är inget högerextremistiskt parti (såsom t ex Sverigedemokraterna); snarare ett högerpopulistiskt parti, lite likt Ny demokrati.

Men det här har inte - naturligt nog - utländsk media fått klart för sig. För dem är Frp synonymt med 22-juli-mannen och de ställer sig undrande till hur ett så välmående och välfungerande land som Norge kan rösta fram ett främlingsfientligt högerparti till regeringsposition bara två år efter attentatet (något jag håller med om). Breivik gick ur Frp i mitten av 2000-talet pga att de inte var radikala nog, men det är riktigt att han i alla fall HAR varit Frp-sympatisör. Med Siv Jensens hätska och bittra retorik och framtoning, och med de tydligt främlingsfientliga uttalandena, är det inte heller så konstigt att man utomlands sätter likhetstecken mellan terroristen och Frp. Dessutom kan jag tycka att ursprunget till Breiviks åsikter har tonats ner alldeles för mycket - det ÄR inte bra att ett politiskt parti i vissa sakfrågor faktiskt står på samma frontlinje som terroristen, och det ÄR inte bra att ett politiskt parti, liksom Breivik, bedriver skrämselpropaganda baserad på okunskap om andra kulturer och religioner.

Frp och Frp-väljare tycker dock inte att det är likhetstecknet är speciellt lustigt. Så de har bett UD om hjälp! Och det är här det blir patetiskt igen... Varför i HELA världen ska UD och Arbeiderpartiets utrikesminister Espen Barth Eide behöva förklara Frps politik? TYPISKT Frp att göra sig själva till offer, att klaga och kräva, trots att man egentligen är helt EMOT ett socialistiskt och solidariskt samhälle. Partiprogrammet osar individualism och klara-dig-bäst-du-kan-mentalitet, men när det tar lite emot kommer man gnällandes med en massa krav. Jo, visst, en felaktig bild av Norge och norrmän (det är trots allt "bara" 16 % av väljarna som röstat på Frp) kan ge negativa konsekvenser, men man får allt tåla den leken man givit sig in i! Siv skanderade dessutom hur tuffa väljarna och partiet var på valnatten - upp till bevis!

Tycker Eides kommentarer är bra, så återger dem som de står på nrk.no istället för att skriva mer från eget hjärta.

"Frp håper norske myndigheter rydder opp i bildet enkelte utenlandske medier tegner av at Frp har sterke bånd til Breivik og fascistisk ideologi. – Det gir et fullstendig meningsløst bilde, og jeg håper jo at de norske ambassadene i utlandet informerer media i de respektive land om hva som er de faktiske forhold, sier Solvik-Olsen. (Frps nestleder)

Utenriksminister Espen Barth Eide (Ap) sier til NRK at det er opp til Frp selv å gi tilsvar, men at UD bistår i prosessen. – Vi hjelper dem alt vi kan, men det er de selv som må si hva deres standpunkter er, sier Eide. Han sier at UD på eget initiativ tok kontakt med Frp allerede før valget fordi de så at enkelte utenlandske medier koblet partiet til terroristen Breivik.

– Hva gjør dere videre? – Vi følger situasjonen nøye, for dette er et spørsmål om Norges omdømme ute i verden, sier Eide. Utenriksministeren sier Norge derfor har en felles interesse av at «riktig informasjon kommer ut». Likvel mener han det blir feil om en upolitisk diplomat skal få i oppgave å redgjøre for hva som er Fremskrittspartiets politikk. – Det er ingen tvil om at Frp selv, og de partiene som kanskje skal danne regjering med Frp, også har et ansvar for å klargjøre hva som er de politiske forholdene i Norge og hva partiene står for, sier Eide."

Nu ska tydligen Frp hålla presskonferens för internationell media i veckan. Så får vi se vilken uppfattning man får om Norge, norska väljare och Frp...

Eftersom jag inte vill lägga ut bilder på terrorister eller Siv Jensen, får det bli en Jens till. Den här är från presskonferensen efter valet när han fick frågan om vad han tyckte om Sivs "segertal":-)

Jaha, norska folket har talat...

... och för en gångs skull är jag SJÄLAGLAD för att inte jag är norsk och har röstat fram det här patetiska kvinnfolket till en trolig finansministerpost! För anledningen inklämd i en LÄPPSTIFTKLÄNNING, SKRIKANDES som hög på nåt kraftigt narkotikum; "Morna Jeeeeens"! Hon förnekar sig inte, och är precis lika OSMAKLIG, OTREVLIG och BITTER som vanligt. Lägg till att människan INTE tror att klimatförändringarna är människoskapta och INTE tycker att mångfald berikar. Lycka till Norge!

Thinspiration

Jag har varit inne på det vid flera tillfällen - kolla bl a in det här inlägget - och nu är jag inne på det igen, pga det stundande Stortingsvalet. Inte för att jag får rösta; jag är inte norsk medborgare, men för att hänga med (och för att jag har intresset) har jag försökt sätta mig in i partiprogram, debatter och de viktigaste sakfrågorna.

Efter att ha "fejkat" mina synpunkter i en valgomat för att kunna få lite bättre inblick i vissa partiers värderingar, fick jag upp Kristelig folkeparti eller Krf (ganska likt Kristdemokraterna, men "norskare" och lite mer vänstervänligt) som ett av alternativen jag borde rösta på. Efter ännu ett litet test - och insikten om att Venstre; som är ett liberalt borgerligt mittenparti och som pratar sig varma om miljövärn, över huvudtaget inte ALLS främjar några förslag eller krav för miljöns skull (ser förresten ut som att Norges Miljøpartiet de grønne med rätta är på stark frammarsch) - stod det klart att jag visserligen inte sympatiserar med allt, men att Krf har några väldigt viktiga och intressanta hjärtesaker. Bl a lägger de fram ett förslag om att alla retuscherade reklambilder etc ska märkas, för att på så sätt uppnå minskad hets, press och krav på unga människor. Mycket bra tycker jag!

Surfade vidare genom några artiklar om Krf's politik och kom för första gången i kontakt med begreppet "thinspiration". Efter en kort stund insåg jag - som ju namnet också säger - att thinspiration är tänkt som inspiration till de som vill bli/vara smala, slanka och tunna. I begreppet - om jag uppfattar det riktigt - ligger också att man ska vara vältränad och "fit", ha definierade muskler och "sixpack", äta übersunt och se sådär smashing ut (en rad andra begrepp är knytet till detta). Om ni klickar på länken ovan kan ni också surfa vidare. Om ni orkar...

För via thinspiration kom jag snabbt in på några fler obekanta och för mig helt nya begrepp; ana, pro-ana, mia och pro-mia. Dvs begrepp kring Anoreksi och Bullimi. Det visar sig nämligen att hundratusentals av unga tjejer (och en och annan ung kille) har blivit så till den milda grad "thinspirerade", att Anoreksi och Bullimi anses vara den rätta vägen till yttre perfektion, en livsstil snarare än en sjukdom och utstickande kotor och ben idealet!!!

Nu har flera av de sociala medierna och IT-jättarna; instagram, twitter, facebook etc förbjudit bruk av begreppen pro-ana och pro-mia, samt sajter som aktivt uppmanar och vägleder i hur man "lyckas". Men oavsett hur mycket man censurerar kvarstår ju problemet, och kommer att växa om vi inte gör något - unga människor känner sån press på att vara "perfekta" att de hellre svälter än äter normalt, hellre står på gym 7 dagar i veckan än träffar vänner i sommarsolen, hellre DÖR än lever i och med en normal kropp!

Media, oppinionsbildare, kändisar, politiker - VAKNA UPP! GÖR NÅGOT! Själv ska jag försöka tänka noggrannt igenom inläggen jag publicerar här, och jag ska försöka fokusera på och inspirera till äkta glädje. Happyration kanske kan bli ett nytt begrepp? Spela fotboll i bakgården med grannarna, gör en hjärtformad chokladfondant, klappa en katt, gör skuggfigurer mot en vägg. Skratta högt och ofta, ta inte dig själv och livet så högtidligt, fnissa när du inte får, njut av här och nu, gå din egen väg. När livet en gång tar slut är den som upplevt mest glädje vinnaren!

Är negerboll rasistiskt?

Lite i bakvattnet av Tintindiskussionen och ett inlägg någon hade länkat till på Facebook - är det verkligen rasistiskt att säga negerboll? Jag kan förstå att mörkhyade inte vill kallas "neger" då det i vissa miljöer har en negativ klang. Men negerboll heter ju liksom negerboll. Det är i alla fall inget jag någonsin använt rasistiskt eller tänkt på som ett farligt och hett ord. Ordet neger betyder ju i sig själv också svart, och det är ju det det är; en svart boll. Det blir lite som det här med "svenskeknappen". I Norge säger man svenskeknappen när man lite skämtsamt refererar till att slå av datorn för att lösa ett tekniskt problem man inte förstår. Jag får t o m frågan från IT support om jag "testat svenskeknappen" när jag ringer in nåt problem. Har aldrig kännt mig kränkt över det. Det är ett uttryck, som vilket som helst, även om man nu antyder att svenskar är lite dumma. Negerboll däremot har absolut inget negativt i sig så som jag ser det. Sött, gott och gulligt!

"Partysvenske" är ett annat sånt där ord. En benämning på svenska ungdomar som kommer till Norge, ofta för en kortare period, för att tjäna pengar och festa. Nu är jag för gammal för att någon skulle kunna missta mig för en partysvenske, så jag hade tagit det som en komplimang om någon kallade mig det, men upplever inte det som ett rasistiskt uttryck. Jodå, "go home partysvensker" har stått klottrat lite här och var. Och om unga, festglada svenskar uppför sig illa kan jag förstå "rasismen", frustrationen och önskemålet om att de ska åka hem. Men det är ingen generell uppfattning bland norrmän att vi svenska bör dra österut igen.

En gång blev jag påhoppad mitt i stan i Oslo av två höga killar som ville ha pengar. Det hela slutade med ett slag mot kinden (som tack och lov inte träffade ordentligt) och ett skrikande om "jävla svenskhora" efter mig när jag sprang iväg. DET tyckte jag var lite kränkande. Upplevelsen i sig var förstås obehaglig till tusen och jag var rädd, mycket räddare än jag tyckte det var illa att någon kallade mig hora för att jag var svensk, men dock, det kändes inte ok att bli kallad svenskhora.

Och där menar jag man måste göra skillnad. Det är INTE ok att kalla någon neger i nedlåtande ordalag. Det är inte ok att kalla någon för något nedlåtande! Däremot tycker jag faktiskt att det ÄR ok att använda negerboll som ord för det det är. Det är inget rasistiskt eller nedlåtande i det. Inget ont menat.

Så till alla de som står på barrikaderna och vill förbjuda än det ena och än det andra av svensk kultur (jo, godis är också kultur) och språk - är det verkligen rasistiskt att säga negerboll om ett bakverk? Jag tror inte det hjälper mot rasism att förändra ord, kanske tvärtemot! Det är hållningar, inte språket, vi måste göra något åt. Så kan vi icke-rasister få äta våra negerbollar i fred. Och ni norrmän, kalla mig gärna partysvenske och påminn mig gärna om svenskeknappen - jag har inte tänkt ändra på ert språk för att jag inte pratar helt detsamma språket själv.

Tidernas bästa jobbföredrag - alkoholism

God afton bloggisar! Idag har jag varit på HMS-kurs hela dagen, och i samma sal ska också morgondagen spenderas. Det är ju inte allt som är lika engagerande och spänstigt, men sammanfattningsvis har det varit bra (och jag har fått äta massa choklad hela dagen :-), och ett föredrag har varit out of this world-bra; en f.d. alkoholist som berättade om sina erfarenheter och funderingar kring vad som gick fel och hur vi runt omkring - som medmänniskor och kollegor - bör reagera när vi märker att saker inte är som de borde. Det var väldigt rörande - jag fällde allt en tår, och såg att jag inte var ensam om det - och väldigt nyttigt!

Alkoholism finns runt omkring oss och många individer drabbas hårt, precis som samhället generellt. Men det är så svårt att ta upp ämnet. Man är osäker, rädd för att göra fel och såra, och man tänker att man inte har med det att göra. Då är det så bra att såna som vår man idag träder fram och berättar hur det är, hur man bör bemöta, vad man inte bör göra, hur man ska tolka tidiga tecken osv. Det jag tar med mig är framförallt att vi alla bär ett ansvar och måste våga ta upp temat (det gäller säkert för övrigt all form av missbruk och ohälsa, inte bara alkoholism) när vi tror att någon mår dåligt. Jobbmässigt inser jag att det är viktigt att sätta upp spelregler och normer för alkoholbruk. Har man en gång specifiserat vad som tolereras och inte på arbetsplatsen är det mycket enklare att säga ifrån.

Bäst vi tar ett snack med våra isbjörnar tror jag...

Camilla Thulin & Agnes Braunerhielm spyr galla över Odd Molly

VAD ÄR PROBLEMET? VAD ÄR PROBLEMET?? Jag förstår verkligen inte Odd Molly-debatten! (om man nu kan kalla det debatt eftersom man bara tillåter ena sidan att framföra sina åsikter - bjud för f...n in de som ANVÄNDER kläderna nästa gång!)

Hade ju önskat att jag lyssnat på skiten (hör smörjan här), skrattat gott åt idiotin och de fisförnäma besserwissrarna och fortsatt att vara stolt över mitt klädval, vilket jag förstås är - men jag blir upprörd! På riktigt! (det är ju ingen nyhet att jag upprörs av saker och ting...)

Hör på de här otroliga argumenten, mot ett klädmärke OCH mot oss som har det på oss: 

1. Jag förknippar Odd Molly med väldigt infantila kläder för den vuxna kvinnan
2. Madicken liksom, man vill inte växa upp och bli stor
3. Det är ju inget märke som det finns nåt mode i
4. Det finns ju andra märken som verkligen är otroligt feminina och kvinnliga i sitt uttryck
5. Infantiliseringen av den vuxna kvinnan - väx upp, bli stor (Thulinskan gör narr av oss som bär Odd Molly)
6. Jag gillar att vara vuxen. Jag vill inte se ut som mina väninnors döttrars döttrar
7. Det här är ju Madicken-generationen och lilla Ida
8. Å andra sidan, när jag var 8 år läste jag Madame Bovary, jag läste inte Madicken
9. Det är som en sekt kring märket
10. Den är ju inte så klädsam (om Odd Molly klänningar)
11. Så snygga som du [Dag Sebastian Ahlander] är är de inte (om alla svenska tanter)
12. Det är ju sjukt dyrt (om begagnad Mollyblus)
13. Det är kopplat till medelklass, det är väldigt lätt att hata allt som är medelklass
14. Som gillar att måla sitt hem vitt och har typ stenar hemma som det står "kram" på (om medelklassen - man hör hur Thulinskan skrattar överbärande i bakgrunden åt dessa patetiska människor som har stenar med kram på i sina vita hem)
15. Mår man bra i sin puffdress med lite smock och pingelpangel så ska man ha det; så länge man är vänlig
16. Det finns väl en sekt bakom det liksom (kan urskiljas i en strid ström av svammel svammel)
17. Att vuxna kvinnor går omkring och ser ut som Madicken - det är min kritik i det hela

Den ende som faktiskt sa något vettigt var Dag Sebastian Ahlander (och nån gång Ebba Svanholm)! "Hur kan någon bli upphetsad av det här?" "Det är ju orimligt; varför ska man hålla på att hata? Det är ju bara att låta det vara!"

Fast om man läser Madame Bovary när man är 8 förstår jag ju att man får problem som äldre och absolut måste hävda sig och framföra sina expertkommentarer och framhäva sin egen sexighet och mogenhet. Att klanka ner på andra ger väl någon sorts tillfredsställelse och känsla av att duga. Att damerna Thulin och Braunerhielm kommer med det ena motstridande uttalandet efter det andra är för mig också ett bevis på just det - det här handlar om en önskan om att synas och att få hävda sig. Men snälla Camilla Thulin - när du kallar mig för infantil måste jag bara fråga igen - VAD ÄR PROBLEMET? Hur mogen man är sitter definitivt inte i ens kläder - och det har du med bravur bevisat!

Jag kan inte komma fram till någonting annat än ren och skär avundsjuka. Och det kan man ju på sätt och vis förstå. Hade du velat få uppmärksamhet för Army of lovers patetiska dräkter och för att du stylade Lars Lejonborg (!!) eller för att du har utvecklat ett urstarkt varumärke och kläder som helt vanliga kvinnor i ALLA åldrar tycker om?

Jo, det här var ju ytterst klädsamt! Väldigt praktiskt med den där djupa urringningen också. Och om man dessutom ser piss-sur ut och spökar ut sig genom stenhård make-up blir man nog betraktad som väldigt mogen och vänlig. Bilden från http://www.camillathulin.se/camilla-thulin-collection/

"Broderier som berör"

Härtill är jag nödd och tvungen - finns ju inte en chans att tigern bara klarar att observera och knipa igen. Efter inläggen i Mollywood letade jag upp artikeln från Sydsvenskans lördagstidning 16 oktober, som nu ligger på Anna Hellstens blogg, och läste igenom den. Ni hittar den här under också, i riktigt rosettigt och bäbisaktigt rosa.

Tycker att själva artikeln är väldigt intressant och visst berör Odd Molly, men uttalandena och synpunkterna som återges - för att inte tala om vissa kommentarer till Annas blogginlägg / artikel - och de starka termerna som används, är ju horribla! "Polariserande klädmärke", "antingen älskar man ... innerligt och kompromisslöst. Eller så avskyr man den, och allt vad man anser dem stå för", "signaliserar klasstillhörighet", "Odd Molly är uniform för en viss sorts välbärgade förortskvinnor", "folk mår lite illa när det börjar likna sekt".

Kan bara konstatera att om man bara vill, kan man verkligen ogilla och kritisera ALLT. Så himla typiskt att spy galla över något som inte anses högkulturellt och som tilltalar gemene man. Men jag undrar vilka djupgående studier som egentligen har gjorts? Eller är det bara jag som är naiv? Kanske det faktiskt går runt en massa människor och HATAR mig pga mina kläder och kanske alla gulliga Odd Molly-tjejer och -damer jag har träffat - genom och utanför bloggen - egentligen är en sekt av elaka, välbärgade förortskvinnor.

Hade artikelförfattaren lyssnat på "båda sidor" hade hon i alla fall upptäckt att man inte byter och jämför plagg med varandra på en Molly-träff men att man träffar alla möjliga sorters kvinnor som har ett litet intresse gemensamt, att de flesta Molly-damerna är sunt kritiska till allt från kvalitet och storlekar till priser, materialval och design när det är berättigat, att det finns 1000 olika Molly-stilar, att många har lätt för att överdriva sina kommentarer något våldsamt i sociala medier när man slipper konfronteras med den man kritiserar och att alla komersiella företag drivs av resultatkrav och vinstsyfte.

För min del handlar Odd Molly om passformen och en kvinnlig, tidsotypisk stil som passar mig. Aldrig tidigare har jag burit ett klädmärke som sitter så bra; på mig och på så många andra olika kroppstyper. Och aldrig tidigare har jag öppnat garderoben och tänkt att jag har så mycket fint att klä på mig. Det är ju fantastiskt att kollektionerna går att matcha från år till år och att vi på sista Mollyträffen var klädda i flera år gamla kläder när vi skulle göra oss kvällsfina!

Tack och lov finns det ett mellanting mellan HM och Prada! Och tack och lov finns det vettiga människor som kritiserar en massa viktigare saker än ett klädmärke och dess bärare.

 ***************

BRODERIER SOM BERÖR

Publicerad på sydsvenskans sidor den 16 oktober 2011 klockan 19:28 av annahellsten

Få klädmärken är så hat-älskade som svenska Odd Molly. Anna Hellsten har grävt lite i en subkultur med många rosetter.

Första gången jag stötte på ett Odd Molly-plagg var i en galleria för 6-7 år sen. Jag var på jakt efter något att ha på överkroppen och blicken föll på den där sortens överkroppsplagg som i brist på bättre ord brukar kallas ”topp”: en romantiskt flödande sak i ljus pastell, ärmar med liten axelpuff och precis den sortens trekvartslängd jag alltid gillat. Sen upptäckte jag ett broderi på baksidan, och eftersom jag aldrig velat gå runt i kläder som det står saker på, åkte den tillbaks på klädställningen. Det var det hela.

I samma veva bloggade Linda Skugge uppskattande om Odd Molly och fick genast en tillrättavisning av den då nykläckta modebloggaren Ebba von Sydow. Bara månader senare mötte jag själv min första Odd Molly-skeptiker IRL, en redaktör på en modetidning. ”Lilla huset på prärien-klänningar”, fnyste hon.

Här började jag förstå att Odd Molly är mycket mer än bara ett klädmärke. Eller jo, det är bara ett klädmärke. Men jag vill påstå att det är Sveriges just nu mest polariserande klädmärke. Antingen älskar man de detaljrika och folklore-inspirerade plaggen, innerligt och kompromisslöst. Eller så avskyr man dem, och allt vad man anser dem stå för.

- När Odd Molly vann Guldknappen blev väl mode/twitter-folk lacka för att ‘det inte är mode’, funderar Lisa Corneliusson, chefredaktör på modetidningen Rodeo.

- Det provocerar kanske att grundarna främst är entreprenörer och tjänar fett med pengar, att varumärkestänket och att skapa en ”lifestyle” går före modevisionen. Sen kanske folk mår lite illa när det börjar likna sekt, när bärarna tappar det individuella och går upp i en gemensam och villkorslös hyllningskavalkad. Det gäller dock anhängare av Acne eller Gina Tricot lika mycket som Odd Molly.

Det verkar dock vara extra populärt att ogilla just Odd Molly. Och antipatierna vädras på många ställen i offentligheten. I senaste numret av modetidningen Bon pratar till exempel galleristen och artisten Marina Schiptjenko om Odd Molly-infantilism. I komediserien ”Solsidan” används Odd Molly-kläder som kod för jobbiga överklasskvinnor, och författaren Denise Rudberg har i Aftonbladet deklarerat sin avsky för märket (”små rosetter är inte min grunka”). När jag slänger ut frågan på min egen Facebook-sida om varför Odd Molly väcker så starka känslor rasslar synpunkterna in.

Delvis verkar det handla om att plaggen tycks signalera klasstillhörighet: Odd Molly är uniform för en viss sorts välbärgade förortskvinnor, menar många, och framför allt en ståndpunkt återkommer: den att det är förkastligt att som vuxen kvinna klä sig alltför ryschigt och pyschigt och flickaktigt. Det är förstås inte alls säkert att det är just ”flickor” Odd Molly-fansen vill se ut som, det är en tolkning som hatarna gör, men uppfattningen att man inte ska försöka klä sig yngre och skojigare än man är utbredd. (Även ett märke som Gudrun Sjödén, som i likhet med Odd Molly intagit en egen position en bit utanför de snabbaste modetrenderna, har fått sin beskärda del av barnklädesfnysningar genom åren.)

Lisa Corneliusson tror att det bland annat är otrendigheten som många finner så tilltalande.

- Odd Molly är distinkt men tryggt, utan att egentligen handla om rådande trender och utan att man som bärare ska behöva känna sig pretentiös. Odd Molly-stilen verkar mer vara en inbjudan till gemenskap. Sen är det lagom nationalromantiskt, med lite hemslöjdskänsla. Varumärket har lyckats fylla en logga med status och kommer därför undan med att sälja det dyrt till en kund som inte uttalat ägnar sig åt lyxkonsumtion men ändå tycker att det är härligt att uttrycka sig i kläder.

Anna Blom, modevetare och frilansjournalist för bland annat Svenska Dagbladet, är inne på en liknande tankegång.

- Odd Molly har lyckats, för de har hittat ett hål på modemarknaden, fångat sina kunder och, viktigast av allt, klarat av att behålla dem. När Odd Molly startade var glamouren stor inom mode, med bling-bling och inspiration från röda mattan. Det dekorerade i Odd Mollys plagg är kanske ett slags glamour på svenska, som pockar på våra svenska rötter och arvet från traditionell folklore. Märkets slogan sedan starten – att kläderna ska passa under en söndagsmorgon – sammanfattar bra vilken typ av kläder de ritar. Det är nästan en slags nytolkning av husklänningen.

Personligen gissar jag att avståndstagandet mot märket handlar lika mycket om känslor och projektion som om fakta: de Odd Molly-bärare jag själv känner verkar åtminstone inte tillhöra någon ondskefull surdegssekt, utan har valt plaggen för att de tycker de är fina. Och även ogillarna i min Facebook-tråd konstaterar att det är kläder som är snälla mot den vuxna kvinnokroppen, att de framhäver dekolletage och ben men kamouflerar magen och rumpan. På köpet får bäraren dessutom en distinkt, omedelbart igenkännlig, stil.

- Odd Molly är inte bara kläder för att täcka kroppen, modemärket är en slags tillhörighet”, säger Anna Blom.

- Jag skulle säga att det är en subkultur, ett eget universum. Inom gruppen vill fansen ändå vara individualistiska, och där tror jag det finns massor av motsättningar. Jag läste på en Odd Molly-blogg om en kvinna som blev avundsjuk när en väninna lyckats få fatt i en viss modell på en Odd Molly-tröja och inte hon.

Ja, bärarnas gränslösa kärlek verkar lika intakt som modevärldens näsrynk. Jag tittar igenom den senaste kollektionen och slås av tanken: handlar det i grund och botten om mode-Sveriges djupt rotade förkärlek för minimalism, eller åtminstone dess ovilja att hantera det yviga och ljuva? Säga vad man vill, blotta det faktum att Odd Molly delar mode-Sverige i älskare och hatare ger begreppet synlig/osynlig en ny dimension. Att tona ner och inte förhäva sig går ju som hand i handske med minimalism, liksom att ha en uppfattning om det ”korrekta” och ”stilfulla”.

Så, rosetter som estetisk revolt? Vad man än tycker om Odd Molly är det faktiskt en oemotståndligt rolig tanke.

FYRA FAKTA OM ODD MOLLY

Märket startade 2002. Idag säljer man allt från de ikoniska koftorna till hudvård och underkläder.

Odd Molly säljs för närvarande i 38 länder, med en såkallad flaggskeppsbutik i Stockholm och en i Beverly Hills, Los Angeles.

Märket har en mycket livlig fanskara: det finns oräkneliga Odd Molly-bloggar och det ordnas Odd Molly-träffar där man byter och jämför plagg med varandra.

Ett av Odd Mollys många framgångsrecept har varit märkets såkallade ”storytelling” – namnet Odd Molly sägs syfta på en tjej som grundaren Per Holknekt hängde med i Kalifornien på åttiotalet, en tjej som hängde med ett gäng skejtare men gjorde sin egen grej och inte försökte se ut som någon annan. ”Be odd by being yourself”, skriver man på sin hemsida. Märket har också en uttalat ”snäll” profil både i miljötänket och hur kläderna tillverkas.

Söndagens goda gärning - uppdrag utfört

Utmattad tiger, det här blev visst en ordentlig förkylning :-( Men jag har kämpat mig upp och ner för trappor för en god sak. Folk var väldigt givmilda och de flesta jättetrevliga, och dessutom får alla bössbärare - ca 100 000 st i hela landet - en förstahjälpenkurs, jättebra! Nu sitter vi och följer utvecklingen på TV-aksjonen, till stöd för Norsk Folkehjelp och deras minröjning. Just nu har norska folket, staten och företagen givit runt 156 miljoner kronor. Som ett av världens allra rikaste länder är det inte mer än rätt att vi ger till såna här ändamål, känns väldigt riktigt.

God kväll och natt alla!

Min bössa tar en liten paus

Frivilliga bössbärare i kö för att hämta ut sina bössor

Dagens gode gjerning - vi rydder for livet!

Hvordan gjøre dagens gode gjerning? - Bli bøssebærer for TV-aksjonens innsamling til Norsk folkehjelp for rydding av landminer og klasebomber imorgen! Det blir första gången för min del, men sambon har gått några gånger tidigare. Vi såg reklam för det på TV, tittade på varandra och sa samtidigt: "det gör vi på söndag!" Ska bli riktigt roligt faktiskt. Klicka in här om du också vill samla in pengar imorgon, eller ring 02025.

Om du inte har möjlighet att gå med bössa, ge ett bidrag när det ringer på dörren! Och stöd forskningen kring bröstcancer och köp en rosa-bandet-pryl. Fick inte tag i några armband, men köpte en reflex och en pin istället.

Ett inlägg om rättvisa

Hittade en bra ledare på Aftonbladet igår - Filé-moms - ett hån när olycksbarnen svälter. (Dumtigern läste först "filémons" som i "pokémons" och tänkte att det var nåt nytt påhitt av herr Borg :-) Har inte tänkt göra bloggen politisk (det är bara lite Jens-hype ibland), men med risk för att få en del kängor väljer jag att blotta min politiska ställning och hänvisar till ett mycket tänkvärt och viktigt inlägg.

För er som kommer med det uppenbara - och nog så uttjatade - argumentet: "det skapar ju jobb", så kan jag bara säga att det överhuvudtaget inte är realistiskt, och nog kan vi bättre än så! Och för er som kommer med det andra uppenbara mothugget: "Lätt för dig att säga som köper de där urdyra Odd Molly och går ut och äter hela tiden" kan jag bara säga att jag gladligen betalar både hög skatt, moms och avgifter för att få bo i ett rättvist samhälle. ÖKA gärna moms och avgifter på lyxvaror!

Ledarinlägget i Aftonbladet blir så mycket mer än ett inlägg om barnhemsbarnen och sänkt restaurangmoms - det blir ett inlägg om rättvisa. Tänker då främst på den så tragiska sjukförsäkringspolitiken och idiotiska jobbskatteavdraget som stjälper så många. Uppmanar alla till att tänka över om ni önskar er ett elitsamhälle som splittrar människor och som bara står öppet för de friska med en god del pengar, eller om ni önskar er ett varmt, empatiskt och inkluderande samhälle som står öppet för alla? Jag vet vad jag önskar!

Valdag med amerikanska pannkakor och bacon

Idag har jag varit och röstat - för första gången i Norge! Är ju inte norsk medborgare och därför får jag inte rösta till Stortinget, men i lokalvalet är det fritt fram för alla kommunens invånare. Egentligen är valdagen imorgon, men tror de flesta vallokaler har öppet idag med och det var ganska mycket folk. Vi har sån tur att vi bara behöver gå över gatan, in på den fina gamla skolan. Vilken nostalgi med en gammaldags gympasal! Och jag är 100 % säker på att jag röstat riktigt - fanns inga andra alternativ, trots att jag gjort en del reserach i år och varit villig att lyssna på en hel hög av partier och argument.

Som uppladdning har vi haft Lyckotrollet, Gollum och svägerskan på pannkaksfrukost - amerikanska tjockplättar med lönnsirap, bacon och blåbärssylt - och sen tog vi med oss Lyckis på en promenad. Hon fick vara med och rösta också - väldigt spännande med alla bås och ribbstolar :-)

Val i Norge - politisk debatt och medborgarskap

I höst är det Kommunestyre- och fylkestingsvalg (landsting) i Norge (man har valt att dela på val till Storting (riksdag) och de andra valen). Hade en väldigt intressant och givande politisk diskussion hos MALO - där vi var på and-middag igår kväll. Eftersom jag inte är norsk medborgare får jag inte rösta i Stortingsvalet, men nu till hösten kan jag göra min röst hörd. Men då måste man sätta sig in i sakfrågorna, ideologiröstning tycker jag fungerar ganska dåligt på lokal nivå, och det har jag inte gjort... I den situationen jag är så är det betydligt mer intressant att prata om hur saker bör vara i Norge än hur saker bör vara på Møllergata skola. Så, mina dilemman nu är:

1) Ska jag ta mitt ansvar och sätta mig in i sakfrågorna i kommunen?
2) Och det här känns betydligt större - ska jag ansöka om norskt medborgarskap så att det är klart till Stortingsvalet om två år?

Det känns som en jättesvår och stor fråga! Man kan nämligen inte ha dubbla medborgarskap, så här gäller det att välja (jag får bli norsk om jag vill, har bott här länge nog). Ska jag plötsligt bli norsk? Ska jag visa fram ett norskt pass när jag reser i världen? Vad ska jag svara när folk utomlands frågar var jag kommer ifrån? Eller är medborgarskap och pass bara dokument som inte spelar nån roll för hur jag känner och vem jag är? Vad har ni andra emigranter för funderingar?

Borde absolut vara möjligt att ha dubbla medborgarskap! Det får bli min kampfråga - det parti som främjar dubbelt medborgarskap ska få min röst. Eller nån som får igenom förslaget om ny Norsk-svensk union och svorska medborgarskap :-)

Så här mycket spenderar Ola Nordman på kläder

Ooops, ligger lite över snittet ja... Knappast överraskande. Det pinsamma är att när jag först såg tabellen tänkte jag att det måste vara per månad :-) Inlägget i Aftenposten fick förstås en del spydiga kommentarer om identitetslösa brunbrända plastbimbos utan egen smak och om snobbiga Oslo-bor som följer modet slaviskt och varandra som en skock får. Men helt ärligt, om folk vill spendera 1000 kr på kläder i månaden tycker jag att det är fullkomligt normalt och ok. Tänk så mycket annat skit det går att slänga pengar på. Om kläderna faktiskt gör att man trivs med sig själv och mår bra är det ju en billig investering. Nu ska jag gå igenom förbokningarna av höstens Mollysar och försöka reducera tigerns stapel lite :-)

Avsked

Kommer ni ihåg jättekringlan på jobbet? Anledningen till den var att jag ska byta jobb 1:a maj, och delar av min nya avdelning ville fira med lite sött på mitt första avdelningsmöte. Väldigt gulligt av dem :-) Men idag blev det plötsligt uppenbart att jag också ska ta avsked av människor jag har kommit nära och håller av. Först ut var min härlige "driftsledare" (vill inte avslöja för mycket här...), en 60+ man och en urduktig medarbetare med glimten i ögat och ett stort hjärta, som åker på semester i två veckor imorgon. Nu kommer vi ses igen, jag ska inte flytta så långt och jag har lovat att komma och hälsa på, men samarbetet i vardagen är över och det kommer bli tomt. Vi insåg båda två lite hastigt att dagen var kommen och det blev ett tårfyllt farväl. Sånt klarar man aldrig att förbereda sig på. Fasar för sista arbetsdagen med tårta, tal och fler tårar...

Bevisst / medveten bloggare?

Fick nyligen upp ögonen för "Bevisste bloggere" - dvs medvetna bloggare - en del av en skönhetsblogg som inspirerar till en ekologisk livsstil. Det är fortfarande mycket myter och sägner om ekologi, miljöpåverkan och hälsa och jag önskar INTE göra reklam för ännu ett miljömedvetet skönhetsföretag (såg bl a en artikel om parabener som enligt min uppfattning bara vilseleder folk - parabener generellt är inte farliga! Man måste skilja mellan olika typer av parabener, men det görs konsumenten sällan uppmärksam på, inte heller här). Blev därför besviken när jag upptäckte att man bytt logo till en ny; där skönhetsföretagets namn visas.

Men det jag önskar är att själv vara medveten / bevisst i förhållande till de val jag gör i vardagen och hur det påverkar jorden, min omgivning och mig själv. Inte bara i förhållande till miljö. Tycker därför fortfarande att namnet är bra och talande! Får väl utforma en egen liten logo :-)

Räknar med att kritikerna nu snabbt höjer sina röster och påpekar mitt bidrag till konsumtionssamhället och köpshysterin, men ser inget motsägelsefullt i det. Är fullkommligt säker på att man kan kombinera ett gott liv med ett medvetet tänkande! Och utan engagerade KONSUMENTER - dvs folk som konsumerar - skulle inte miljöförstöring och diverse missförhållanden runt om i världen upptäckas och åtgärdas på samma sätt.

Nu får det vara nog!

Jag gjorde ett misstag för några dagar sen och skrev ett inlägg om det jag uppfattar som onödig kritik och falskt gnäll kring Odd Molly. Saken har tagit skruv och nu haglar spydigheterna, bl a har det blivit nämnt mobbing och utfrysning. Jag står för mina åsikter och tycker samtidigt det är bra att inte alla har samma åsikter här i världen. Lite mothugg är nyttigt! Men nu orkar jag inte engagera mig i det här längre, det har tagit alltför stora proportioner och det är trots allt bara kläder. Dessvärre - och ironiskt nog - liknar hela saken mer och mer Solsidans Molly-mammor...

Till er som tagit så illa vid er; beklagar att jag har uttryckt mig idiotiskt! Menar inget om er som personer, men om innehållet i det ni har skrivit.

Till dig som har kopierat och limmat in en av MINA egna kommentarer till en helt annan bloggare på ett av MINA inlägg om något helt annat (...); du är tydligen våldsamt upprörd, och det ska du få lov att vara, men jag har ingen lust att ha en debatt gående, det finns nyttigare saker att engagera sig i.


Till alla er som har engagerat er i saken - tack för medhåll och mothugg, det är intressant och kryddar vardagen!

Äntligen sopsortering

Äntligen får vi också sopsortera! Det kunde vi visserligen gjort hela tiden, men ganska krångligt och tidskrävande utan att stadsdelen har lagt upp till det. Men nu har vi investerat i sopsorteringssett och fått fina gröna påsar till matrester och fina blåa påsar till plast :-) Höll dock på att slarva bort hela settet när det var nyinhandlat och jag glömde det på Deli de Luca, men upptäckte förlusten ganska snabbt, kom på var det måste vara, sprang tillbaka och där stod det på golvet och väntade på mig. Nu är det förnöjt uppskruvat under diskhon :-)

Jens i mitt hjärta

Inte bara Odd Molly och sambon som får plats i mitt hjärta - har lämnat en liten vrå till Jens Stoltenberg också ;-) Han verkar som en otroligt sympatisk man och bra landsledare, gjorde ett gott intryck (igen) i Skavlan. Är nog lite stolt över att bo i ett land där han är statsminister! Tänk om käre herr Reinfeldt hade haft lite av den samma utstrålningen och de förnuftiga uttalandena. Men värre lär det väl bli efter nästa val... Om argbiggan och masekråken Siv Jensen kommer till makten immigrerar jag tillbaka till Sverige!

Kåring av årets vackraste julgran

Då är tävlingen avgjord - vinnande gran blev den hemlösa! Min personliga favorit, roligt att det blev den :-)

Därmed skänker jag ett set av julgranskulor till Fretex. Och av er som har röstat får Solid ett set av julgranskulor. GRATTIS! Solid, ta kontakt via mail, så sänder jag till dig så snart som möjligt.

Och här är vinnaren - årets vackraste julgran 2010:

Narko-Odd Molly

Visserligen har många tagit till sig Odd Molly som sitt favoritmärke - från ultraromantikerna via vardagshjältarna och bohemerna till rock-chicsen - men att låta en neddrogad junkie som inte har sovit på 17 år presentera märket är väl att dra det lite långt? Är det det imagen ska handla om? "Perfect because you're not" i det sammanhanget blir liksom att tillåta lite för stora fel...