I höst är det Kommunestyre- och fylkestingsvalg (landsting) i Norge (man har valt att dela på val till Storting (riksdag) och de andra valen). Hade en väldigt intressant och givande politisk diskussion hos MALO - där vi var på and-middag igår kväll. Eftersom jag inte är norsk medborgare får jag inte rösta i Stortingsvalet, men nu till hösten kan jag göra min röst hörd. Men då måste man sätta sig in i sakfrågorna, ideologiröstning tycker jag fungerar ganska dåligt på lokal nivå, och det har jag inte gjort... I den situationen jag är så är det betydligt mer intressant att prata om hur saker bör vara i Norge än hur saker bör vara på Møllergata skola. Så, mina dilemman nu är:
1) Ska jag ta mitt ansvar och sätta mig in i sakfrågorna i kommunen?
2) Och det här känns betydligt större - ska jag ansöka om norskt medborgarskap så att det är klart till Stortingsvalet om två år?
Det känns som en jättesvår och stor fråga! Man kan nämligen inte ha dubbla medborgarskap, så här gäller det att välja (jag får bli norsk om jag vill, har bott här länge nog). Ska jag plötsligt bli norsk? Ska jag visa fram ett norskt pass när jag reser i världen? Vad ska jag svara när folk utomlands frågar var jag kommer ifrån? Eller är medborgarskap och pass bara dokument som inte spelar nån roll för hur jag känner och vem jag är? Vad har ni andra emigranter för funderingar?
Borde absolut vara möjligt att ha dubbla medborgarskap! Det får bli min kampfråga - det parti som främjar dubbelt medborgarskap ska få min röst. Eller nån som får igenom förslaget om ny Norsk-svensk union och svorska medborgarskap :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar