Hur vet man att...

... man fortfarande är i semestermodus? När man:
1) Inte vaknar av väckarklockan förrän den har ringt i ca 10 minuter
2) Undrar vad i h...e det där är för hemskt gällt ljud!! (Van vid ljuv harpamusik på mobilen som väckning)
3) Kastar sig på klockan för att rumskompisen som bode ligga i sängen till höger inte ska få en lika bråd uppvakning som jag
4) Vänder sig åt höger - till den samma rumskompisen - och säger god morgon, bara för att med skräck inse att man ligger i sin egen säng, helt ensam i ett regnigt Oslo...

Eller när man efter att ha skrivit ett inlägg om hur man vet att man fortfarande är i semestermodus tänker: "Brr. Jag vill resa tillbaka. Eller inte resa kanske. Jag vill VARA i centralamerica. Med rumskompis. Och jaga gräshoppor med paraplyer mitt i natten. Eller ställa klockan för ziplining. Inte jobb."

Vända hemåt

Det börjar lida mot sitt slut. En fantastisk resa avslutas där den startade för drygt två veckor sen; i San José. Vi har raftat, ziplinat, cyklat, gått, paddlat, simmat, surfat, ridit. Vi har legat stilla under en palm och dansat salsa på en högljudd bar. Vi har jagat småkryp med paraplyer på nätterna och större kryp med kamera på dagarna. Vi har druckit och ätit - mest ris och bönor. Vi har skrattat så vi gråtit och varit alldeles tysta. Vi har sett solnedgångar, störtregn, Stilla havet, sengångare, bananplantager, fattigdom, Karibiska havet, apor, palmer, enorma vågor och tvättbjörnar. Vi har firar jul, nyår och födelsedag. Vi har haft en otrolig resa. Hasta luego - på återseende!

Varma källor och djungelliv

Det är otroligt grönt här. Man nästan både ser och hör hur det växer. Stora blad, färggranna blommor, urskog. Vi har varit mycket i naturen, sett den på nära håll. Senast genom cykeltur, rafting och bad i varma källor nära vulkanen Arenal. Det är ett helt ok sätt att avrunda året på.

Playa Blanca

Det behövs inte så många ord. Annat än att vi haft fridag idag, och att den spenderades här. Under en palm. Iförd tomteluva. Med sällskap av rosa direktimporterade skumtomtar och skummande vågor.

Manuel Antonio

Hallojs! Livet är inte så dumt. Trots att jag spenderar julen med krokodiler och iguaner istället för familjen. Trodde det skulle kännas jättekonstigt att resa bort just nu, när det är som allra mysigast hemma, men plötsligt är man i en annan värld och det är på nåt sätt just här och nu som räknas. Vita stränder, varma bad, tvättbjörnar och ris till frukost. Och så finns alla ni där hemma på bilder, i tankar och hjärta. Medan jag tar ett dopp i Stilla havet med nya vänner. Mys där hemma bland tomtar och knäck!

Framme

Utvilad, mätt och glad! Härligt att vara här. Lång resa, men det går alltid fortare än man tror och inte heller den här gången hann jag öppna boken. Såg ett par filmer istället, bekantade mig med resesällskapet och fyllde ut dussinvis av immigrationsformulär... Vem i hela världen är det som läser de där blanketterna?? 

23 personer är vi, jämt fördelat mellan killar och tjejer (eller tanter och farbröder kanske...), alla trevliga och söta, många från Oslo. På väg från San José mot Stillahavskusten nu - tror det här blir bra :-)