Interiören är för visso oemotståndlig - du vandrar rakt in i en äkta amerikansk diner á la 50-tal med otrolig detaljrikedom. Från menyval till takfläkt är allt så genomtänkt att man inte kan undgå att imponeras. T o m rockabilly servitriserna är som klippta ur en amerikansk film i sina tidsenliga gröna skjortklänningar.
Men med inredningen stoppar det positiva omdömet. Maten håller en överraskande låg kvalitet och det är ett under att kön för att få bord fortfarande ringlar lång runt fasaden. Hamburgarna är dåligt kryddade och innehåller mest otuggbara fettklumpar (tigern är kräsen men det här är knappast någon överdrift), pannkakorna är de torraste och mest smaklösa jag någonsin ätit och tuna melten är inte mycket mer än en grå, osmaklig deg, dock det bästa valet hittills.
Priserna hamnar inte heller på plussidan - ca 150 kr för en hamburgare utan extra tillbehör - och servicen är medelmåttig. Det tog lång tid att få in milkshaken och servitriserna frågar inte hur maten smakar. Kanske ett medvetet val med den kvaliteten... I tillägg är volymen på musiken såpass hög att det svårt att föra ett samtal om man är fler än två.
Apropå milkshake så är den ställets höjdpunkt; krämig, stor och med kraftig chokladsmak. Toppad med vispad grädde och ett knallrött körsbär. Konklusionen är att dinern bara bör användas för stämningen och dryckens skull - om du önskar en god frukost, lunch eller middag bör du söka dig någon annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar