Den här synen mötte mig när jag svängde runt hörnet på väg hem - och hjärtat började snabbt klappa betydligt fortare. Tre stegbilar på gatan, två på tvärgatan, en rökdykarbil, en polisbil och en stor ambulans. Tack och lov var det inte i vårt hus och tack och lov var det rökutveckling utan brand. Evakuerade grannar fick ganska snabbt gå in igen och ingen var skadad.
Under de första sekundernas blinkande blåljus hann jag tänka förvånansvärt mycket. Och första tanken var att jag hade blivit otroligt ledsen om fotoalbumen brunnit upp. Då förstår man vad som verkligen betyder något - de små sakerna och de goda minnena :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar