Först och främst; TACK för alla kommentarer! Jag läser alla men hinner inte svara på allt. Odd me - landningsbanan verkade helt ok, så bara res hit; jättefint på alla sätt:-)
OMG som fjortisarna hade sagt och som jag säkert sa ett par gånger också; det här var 1000 gånger värre (eller mer utmanande är väl mer riktigt) än jag tänkt mig! Vi bokade turen i söndags; Via Ferrata, dvs bergsklättring med järnvajrar, -steg och -handtag, alltså ingen säkring med rep. En tur "som passar alla" och som jag därmed trodde var en lagom utmaning för oss med höjdskräck. En lite "luftig" trekking med några partier där man höll i vajern. Men nope, det här var det mest skrämmande jag gjort på länge.
Full utrustning med sele, hjälm och karbiner, en övningssträcka innan vi fick gå och walkie talkie kontakt med ”base camp”. Tänkte fortfarande att det här skulle vara att liksom promenera. Men icke – klättra var ordet! Överhäng, lodräta väggar, sidlängs gång på vajer över en 200 meter djup klyfta samtidigt som man håller i en annan med händerna (sånt man skrattar åt på Robinson), spiraler, hål att klättra ut igenom osv. Eftersom man står där fastspänd med ett krampaktigt grepp om en bergknall och med dödsångest blev det inte så många fototillfällen, men några gånger lyckades jag knipsa.
Naturligtvis är det säkert hela tiden, men känns bara himla obehagligt. Dock glad för att jag gjorde det och nöjd med att ha klarat att genomföra. Trodde aldrig jag skulle klara att hänga flera hundra meter över backen i en liten vajer! Belöningen vi fick var s.k. Gyrotrekking, där man åker ner för stålvajrar i sin sele. Konstigt nog var jag inte det minsta orolig eller höjdrädd där. Trots att vi mötte regn och åska på toppen och fick ta oss ner bland blixtar och ösregn. Då var livet härligt igen och jag älskade att svischa ner :-)
 |
| Så här snygg var jag. Och glad. I början :-) |
 |
| När jag kommit hit var jag ännu gladare! Men inte för 3 minuter sedan... Kolla in bilarna för att få perspektiv. |
 |
| Sambon var cool och orädd hela tiden, ett trygt stöd där bakom! |
 |
| Bull & bagarn klättrade lite före oss |
 |
| Sambon på väg upp på en platå |
 |
| Vi klarade oss till toppen, där det var dags att svischa ner igen! |
 |
| Nöjd och glad trots regn och åska |
 |
| Tjoho, hej vad det går!! En lycklig tiger på väg ner! |
 |
| Via Ferrata är en farlig sport, så här såg stackars Bull ut efter strapatsen! |
2 kommentarer:
Men gud vad roligt ni haft det, du är nu utsedd till stålkvinnan, vilket klättreri :) Modigt!! kram kram fina:)
Wow klättrar du i berg! Modigt! Men benen gillade det inte så mycket va ;) Kram!
Skicka en kommentar