Migränstassen

Igår hände något som inte har hänt på ganska länge, och som dessutom aldrig har hänt mitt på dagen utan att jag förstår varför - jag fick ett migränanfall på jobbet. Mitt i lunchen, djupt inne i ett alvarligt samtal med ett par kollegor, började jag se suddigt på ena ögat. Så kom de illavarslande små blinkande och roterande stjärnorna och stack i blicken. Jag har haft synsstörningar utan att få huvudvärken ett par gånger, så tänkte att det kanske går över med det. Gick upp på kontoret och väntade. Efter en stund försvann de irriterande - och faktiskt ganska skrämmande - blinda fläckarna och det suddiga seendet. Fick jobbat lite och trodde i det längsta att huvudvärken skulle hålla sig borta. Men när den klassiska tidsluckan på ca 15 minuter var över - och i vilken jag så absolut borde gått hem - kom huvudvärken dundrandes in. Tillsammans med sin trogna följeslagare; illamåendet.

Så det var bara att resignera. Plocka ihop sakerna och bege sig. Min stackars kontorsgranne blev ganska förskräckt och utbröt "Du är ju alldeles grön i ansiktet, mår du inte bra?", varpå hon ringde efter en taxi, informerade de jag skulle haft möte med och följde mig ner till receptionen.

Var livrädd att taxichauffören skulle köra ryckigt och jag skulle vara tvungen att kräkas utmed vägen, men han körde så försiktigt han kunde och jag kom hem utan missöden. Fram med ett glas vatten, en spyhink och bums i säng. Jag har den stora förmånen att få sova trots att trycket bakom ögonen och den alltför trånga hjälmen känns som att huvudet ska explodera. Och med ett par, tre timmars sömn i bagaget vaknade jag och anfallet hade givit med sig. Tänker på alla de stackarna som har migränanfall som varar över flera dagar, fy sjutton!

Efter ett anfall är man ganska vimmelkantig. Lite huvudvärk (den vanliga sorten), lite illamående, lite ostadig. Ganska likt känslan dagen efter en ordentlig fest faktiskt. Men inte värre än att man kan leva som vanligt, och jag kom iväg på bio med tjejerna som planerat. "Bakfyllan" brukar sitta i ett dygn ungefär, och det betyder att det ganska snart kommer ge med sig. Skönt!

Gårdagens migränstass var den fina tunikan som jag fått av mamma. Den använder jag inte så ofta, och nu förknippar jag det med migrän... Jäkla skit! Och hur idiotiskt som helst. Men det kan inte hjälpas. Fr o m nu är den migräntunikan! Kanske nån vet vad den heter egentligen?

Över till nåt behagligare - jag är på väg till Glassrosens katteri för att se på Ragdoll-ungar! Tjoho så roligt det ska bli!! Räkna med bildbombardemang i kväll :-) Ha en skön lördag!