En blommig dag - i glädje och sorg

Vilken dag det var igår! Jag hade verkligen valt riktig hemresedatum (och så tycker jag om att inbilla mig att jag tog med mig solen från Venedig och Köpenhamn till Oslo :-) Sov en stund efter en lång dag och sen kväll och sen klädde jag mig i sommarblommigt. Inte ofta man kan ha Love forever-klänningen utan kofta i Oslo, men det gick lysande igår. Träffade Bull för en mysig lunchglass (oj så mycket glass det har blivit det sista...) och glada skratt och semesterberättelser. Och vi gick till domkyrkan och såg på blomsterhavet. Det stämde inte överens. Alla dessa rosor, alla dessa brev, nallar och lyktor, alla dessa bilder, minnen och hälsningar till de som inte finns längre. Och tårarna som kom. De borde legat inhöljda i en tyst och fuktig dimma, inte badat i varmt solljus. Men å andra sidan kanske det var bra just så; sommaren och solen ger ändå en mening och en påminnelse om att livet går vidare, att världen snurrar på och att man kan känna glädje i det lilla. Att glädje och sorg går hand i hand, att det är nära mellan tårar och skratt.