Touring hotel Sottomarina - minnen blir till

Det händer mycket på en dag, fast det mesta lämnar inga bestående avtryck i minnet, utan försvinner bort som dimmiga bilder i livets brus efter kort tid. Men vissa dagar och stunder fäster sig, och igår kväll kommer för alltid att finnas kvar. Efter kvällens middag, runt midnatt, kom vi cyklandes tillbaka till hotellet och möttes som vanligt av Stefano, som också är ägaren och inte bara receptionist och allt-i-allo. På väg in frågar han på sin egenartade engelska om vi tycker om pizza. Jodå, det gör vi ju. Och då blir vi inviterade ut på serveringen tillsammans med hans söta fru Julia, några till av familjen tillika hotellpersonalen och ett par pensionärsgäster, som förstås är stammisar för det är pensionärerna här. Där vankas det pizza, öl och cola. Ingen annan än Stefano och Julia pratar engelska men vi för någon sorts samtal allihopa och värmen och glädjen är inte att ta fel på!

Efter en stund blir det tal om bomboloni, och två av de yngre killarna åker iväg på vespan. Efter några minuter kommer de tillbaka med en hel bricka av nybakade Berlinerbullar -  Bomboloni! Traditionen tro blåser man florsocker på varandra innan man mumsar i sig de varma, lena och alldeles underbara bullarna.

En röd clown-näsa som låter när man trycker på den åker fram och hamnar på penisonärsherren - som kommer från Milano - till stort jubel. Vi förstår bara enstaka ord här och där, och ett och annat sammanhang, men vi är ändå en del av gemenskapen. Har sällan kännt mig så inkluderad bland främlingar och vi skrattar och fnissar så vi kiknar allihopa. Så blir minnen till!