Vänskap

Kommer ni ihåg min lilla kompis? Henne jag brukar hoppa studsmatta med och köpa Hello Kitty till i födelsedagspresent. Hon som ouppfordrat kan krypa upp i mitt knä eller be mig hjälpa till med pärlorna (de är oftast rosa eller lila...), som tycker om att leka med mig och som är bestämd med vad hon vill ha på sig (oftast någon prinsessklänning i rosa eller lila...), som kan säga att hon tycker man är fin och som gärna dukar med princesservetterna när jag kommer på middag. Hon som visste var allt i huset fanns när hon bara var två år och nästan passade mer på mig än jag på henne.

Hon är bara fyra år, men vår lilla vänskap har på något vis funnits där nästan från starten, från när hon bara var ett litet knyte och skrattade åt djuren i den lilla plastbondgården, genom den gången hon vägrade äta banan men gärna ville ha min yoghurt och vidare genom plasklek på badrummet och upphämtning på dagis. Jag har många gånger undrat varför just hon och jag har fungerat så gott tillsammans, varför vi har blivit vänner? Det sa ju klick långt innan hon kunde prata eller förstå vad jag sa.

Men nu tror jag att jag har fått svaret - vi är lika, min lilla kompis och jag! Och lika barn leka bäst. Det hela bekräftades i veckan när jag fick mail och ett foto från hennes mamma, från semesterresan i Italien. Men först ska ni få bakgrundsinfon.

För snart fem år sedan, när min lilla kompis låg i mammas mage, var jag på besök hos henne i Abu Dhabi där hon bodde ett halvår. Det var många som kom på besök den hösten, och hon kunde definiera folks personligheter genom att observera vad som skedde de första minuterna och timmarna efter ankomst till hennes lägenhet. En del satte väskorna i hallen och lät dem stå där, andra spridde ut sina saker runt omkring. Några lade dem på golvet i sovrummet och levde i väskan under tiden de var där. Jag frågade om jag fick ta den lediga platsen i garderoben, lade och hängde in mina ting i prydliga rader och skjöt resväskan under sängen. Allt var klart på ca 5 minuter.

Till saken hör också att en liknande historia alltid dyker upp under minnesgenomgång och vänskapsfilosoferande med Piff. När vi kom till Korfu - vår första gemensamma resa - började vi samtidigt och utan att säga ett ord om det, packa upp våra väskor, hänga in i garderoberna, ställa in toalettattiraljerna i badrumsskåpet och skjuta väskorna under sängen. Vi hade knappt hunnit komma in genom dörren till hotellrummet innan allt var på plats...

Åter till Lillans mail från Italien. Den hade följande text: "Lilla kompisens garderob efter 15 minuter - är hon släkt med dig?" Och den här bilden: