söndag 19 augusti 2012
Att sakna någon
Jag utvecklar fort starka känslor. Jag tycker fort om människor; bryr mig om dem och saknar dem. Och det gäller tydligen djur också. Jag saknar Berit! Efter knappt två veckor hos mig saknar jag alltså det lilla livet nåt våldsamt. Imorgon kommer jag helt säkert sakna M, men idag saknar jag Berit, och det ska bli skönt att komma hem till henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Men hur skulle du kunna inte sakna den godingen?
Och det händer ju så himla mycket så fort med de där små.
Självklart! Och håller helt med Helen. Det är inte bara djuren som är beroende av oss - djuren öppnar upp något hos oss människor också. Om man inte är en känslodöd idiot som lämnar djuren åt sitt öde. Att det fortfarande finns sommarkatter 2012 har jag svårt att förstå - hur kan man bara med sig själv då?
Kram
Åh lilla pluttan.. Sån är jag med, fäster mig fort. Kramar
Bedårande!
Åh, så otroligt söt hon är, förstår så väl att du saknar henne, att du överhuvudtaget kunde lämna hemmet? ;) Klem
Ja, det gäller att hänga med och vara närvarande :-)
Kram!
Nej, hur är det möjligt? Man blir ju som förälskad i de små krypen. Skulle aldrig kunna skada dem på något vis. Hon ger så mycket tillbaka, längtar t o m upp på morgonen för att få träffa henne :-)
Kram!
Det känns både lite positivt och negativ att man fäster sig så fort. Fast mest positivt förstås :-)
Kram!
Tack! Hon är en riktig liten söting :-)
Kram
Det var faktiskt lite tufft att åka ifrån henne! Men visste att hon blev väl omhändertagen :-) Och mysigt att komma hem igen!
Kram
Skicka en kommentar