Garderobskisse

Hallååååå! Bejjan här! Såg att Oskar (stilig karl det där...) får blogga, och när jag sa det till Matte fick hon nog lite dåligt samvete. Så här är jag nu, tadaaaa! Mattar är lättlurade väsen nämligen, man behöver bara tindra lite med ögonen, se sorgset på henne och framkalla ett litet ynkligt pip så är det klart! :-)

Och så kan man övertyga dem om att man är jättebra på att röja i garderober. Då får man klättra hur mycket man vill. Efter lite beklagande om hår på kuddar (bhaa - precis som att jag skulle fälla!! Och precis som att hon inte har MER ÄN NOG kuddar att ta av, ett par hårstrån kan då inte spela nån roll!!) ger hon med sig och till slut tackar hon för hjälpen och ångrar att jag inte fick vara med och röja från början. Det går ju så mycket fortare när man är två! Och nu har den galna människan äntligen nästan kuddfritt i garderoberna tack vare min hjälp.

Eftersom garderoberna är JÄTTEHÖGA måste matte hjälpa mig lite att komma upp, men bara lite, och eftersom jag kommer JÄTTEHÖGT upp, måste hon hjälpa mig ner också, men bara lite. Jag har kommit på ett himla smart sätt nämligen. Jag ropar på matte när det är dags, så ställer jag tassarna på hennes panna och skuttar först ner i hennes famn innan jag tar jättehoppet ner på golvet. Just till sånt är mattar faktiskt ganska bra att ha.

Tjingeling där ute - och lat-Elon som inte alls vill klättra i garderober - säger hej!