Septemberbarn

Jag är ett septemberbarn. Har många gånger undrat om det är därför jag är så förtjust i tidig höst. Det finns nämligen inget bättre än att få andas in den friska höstluften, blicka ut över gyllene fält och höstvackra skogar, känna doften av rönnbär och ljung, höra löven som prasslar under fötterna, känna smaken av nygräddad äppelpaj, få ta på sig den stickade koftan och spendera de mörka kvällarna med mys och tända ljus.

Och så börjar allting om på hösten. För mig är nyår bara ett datum; medan första september är en markering, en nystart, en början på en frisk tid av förändring där det behövs. Samtidigt en ingång till en mer fridfull period, till ro och lugn och tid att vara inne.

Min mamma är också septemberbarn. Kanske just därför, och för att hon är den finaste mamman man kan tänka sig; blev jag så glad och rörd i söndags, när jag var hemma på blixtvisit, fick middag och tårta, paketer och mys med små och stora; och mamma sjöng "Septemberbarn" för mig. Det trillade tårar både här och där runt bordet. Tack gulligaste mamman i världen och grattis till dig på din födelsedag!

"Det föddes ett barn i september,

vår äppelrödkindade tös.

Det doftade friskt i vår trädgård,

och gulnade blad i bersån.

Hon kom i mognadens månad,

när höstvinden vände och ven.

Det blåste storm över viken.

Jag drömde i kvällsbrasans sken."

" Jag följde hennes ivriga färder

i ett helt upp och nedvänt hus.

En resa med händer och tänder

och smaken av blomjord och grus.

Ett solgrin, ett solskratt var morgon

rätt långt innan solen själv kom.

Jag dolde en gryningstrött gäspning,

såg nöjd ut och somnade om."

" Så rullade timmar och dagar

som vågor därute på sjön.

Septemberbarn, dig ska vi fira

med dahlia, aster och rönn!

Se´n somnar du tryggt i de armar

som först tog emot dig en gång.

Det glimmar ett bloss i det höga

och jorden nynnar en sång."