lördag 12 mars 2011

Min filosofi...

...är ganska enkel; man får aldrig något om man inte ber om det! Dvs, andra kan inte läsa mina tankar och önskemål så det är bäst jag säger vad jag vill. Redan som barn var jag bestämd på att mina förväntningar skulle uppfyllas och om inte gav jag besked. Om stort och smått. Ingen idé att gnälla och klaga långt bort från källan till irritationen - bättre att säga till direkt. Senare i livet har jag - ibland till sambons förtret - bett om, och fått, extra baconskivor på hans hamburgare, gratis mat på restauranger, nytt hotellrum, pengarna tillbaka för kläder som inte tål strykjärn, och nu senast - rabatt i butik pga att jag handlar mycket där! Mycket kan tyckas obetydligt i ett större perspektiv, men jag tycker om smått och jag slipper gå runt och vara missnöjd. Däremot förstår jag att jag kan uppfattas som negativ och försöker som sagt hålla gnället och kritiken förbehållt de det gäller. Även om det inte alltid lyckas helt...

Jaha, vilken bild passar här mån tro? En hamburgare med extra bacon kanske? Det har jag inte, så det får bli rabatt på senaste plagget :-) Och jag skulle ju inte ha fler koftor!!! Aaaaa! Tror jag får ge den till mor!

2 kommentarer:

Tindy sa...

:) visst är det bra med starka personer, det är inget fel alls..tvärtom=)
Jag blir lika förvånad varje gång man får något..jag brukar oftast ge..för att jag vill det..inga baktankar med det för så har jag alltid gjort..gett av mej själv, min tid å energi,kramar å ibland lite gåvor. När jag sen får tillbaka blir jag förstummad o så himla glad. Om du inte behåller koftan själv så tror jag att du får en very happa mamma :)

kram på dej:)

Gamla mamman sa...

Vet inte om jag är en speciellt stark person, men jag klagar när jag menar något inte är som det ska. Håller med dig om att det är så roligt att ge! Blir ju så glad själv när nära och kära blir glada :-) Skulle tro mamma blir lite glad om hon får en tröja :-)
Kram!