Tänk vilka tillfälligheter som styr! Livet är verkligen som filmen Sliding doors, fast förhoppningsvis mindre dramatiskt. Idag gick jag av trikken ett par stopp tidigare än jag brukar för att få en liten liten promenad på morgonen; trottoarerna var ju torra (!) och jag behövde lite luft. Och plötsligt kommer en man emot mig med utslagna armar och ett stort leende på läpparna. En ex-kollega som jag inte sett sedan han slutade i februari. Vi började samtidigt och har haft en god relation så det här lilla mötet förgyllde dagen :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar