Hos läkaren med vilda djur

Idag har jag äntligen fått pallrat mig till läkaren. Efter att sambon fick vara så snäll och ringa jourcentralen / legevakten åt mig i morse pga ikke-existerande röst och jag i tillägg upplevde nya höjder av snormängder (ja, jag vet det är äckligt, men så är det nu :-) och halsont, kändes det som det var dags. Men förstås var det helt meningslöst. Eller nästan i alla fall. Min superstressade fastlege var hypermegastressad och jag hann knappt säga nånting förrän jag var tillbaka i väntrummet med en sån där lång tops som hon hade skrapat i halsen. Ny nummerlapp till det otroliga kösystemet och ny väntan. Efter laboratorie-besök fick jag besked efter 2 minuter att proverna var fina, dvs inga bakterier och jag kunde gå hem. Eller tillbaka till jobbet rättare sagt.

Det som var lite positivt - om än inte alls någon kärnfysik som jag inte kunde klurat ut själv, men som jag alltför väl behöver höra från någon annan - var att receptet på att bli frisk löd: Vila, massa nattsömn och c-vitaminer! Det som var ändå lite mer positivt är att jag tycker det känns lite bättre redan nu och att jag snodde med mig en resetidning som handlade om frivilligresor där man hjälper vilda djur att anpassa sig till sin naturliga miljö. DET har jag lust att göra på nästa långresa! Ska sälja in till sambon och väninnorna :-)