Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
7 kommentarer:
Jag känner igen mig - känslan blir så blandad och stark på en gång. Vill stanna alla klockor, leva, leva,leva men hur ska jag hinna?
Varje år tänker jag att jag ska ta ledigt mellan hägg och syren och bara insupa våren men det har inte skett ännu.
Jag tänker på denna:
Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sa:
- se och känn!
Hon rörde i makaronerna och sydde på en klut
och när hon titta' upp
hade häggen blommat ut.
Alf Henriksson
Jag vill inte vara hon som inte tittade upp förrän det var för sent!
Kram!
I rörelse..den dikten förknippar jag med min man, den är så bra ( hittar ingen bra formulering).. Kram
Känner igen mig! Karin Boyes dikter är så bra...Kram
Jag känner mig absolut igen, helt klart.Björnstrjerne Björnsons dikt det föste möde är vår för mig.
Det første møde
Det første mødes sødme,
det er som sang i skogen,
det er som sang på vågen
i solens siste rødme, -
det er som horn i uren
de tonende sekunder,
hvori vi med naturen
forenes i et under.
Kram
Å ja den här tiden är bitterljuv och jag är så kluven. Underbart att se alla småförändringar från dag till dag men det går för fort :o)
Kramar
Japp det gör ont samtidigt som det är härligt.
Allting börjar om och man blir påmind om allt man skulle gjort och inte gjort och livets förgänlighet. Melankoli....
Men det är vackert att titta på.
kramar!
Nadia - Söt dikt! Och väldigt talande. Jag ska börja tänka på den istället när våren kommer! Vill inte heller vara hon som missade våren. Ska njuta av varje dag och inte stressa :-)
Odd me - Förstår att dikten betyder mycket för dig, den är väldigt fin! Känner mig lite dum nu som blir vemodig av en sån bra sak som våren!
Odd and me - Ingen stor diktläsare - men jag håller med; Karin Boyes dikter är suveräna!
Hilde -så roligt att du delar en Bjørson-dikt med oss här, tack! Den hade jag inte hört innan, men å vad fin!!
Frösötös - man skulle kunna stanna tiden! Samtidigt som man är så ivrig och längtar till vår och sommar varje dag. Lite knäppt :-)
Lingon - väldans tur att det är så vackert att se på, och att det kommer en ny vår nästa år! Men lite melankolsk blir man allt
STORA GOA KRAMAR TILL ER! Tack för att ni lämnar en liten kommentar - skönt att veta att man inte är ensam :-)
Skicka en kommentar