Feel-good blogg

Många kallar sina bloggar för "feel-good" bloggar, dvs en blogg som får folk att må bra. Ungefär som en sån där tramsig tjejfilm som man bara blir kär i; Dirty Dancing, 4 bröllop och en begravning, Bridget Jones. Varför blir man så glad i de där filmerna? För mig handlar det om att de förmedlar känslor och en sammansatt bild av människorna i dem; de gör bort sig, de gråter och skrattar, de har drömmar - varav några går i uppfyllelse, andra inte - de mår dåligt och de mår bra. Och så ett lyckligt slut förstås.

När det gäller de självutnämnda feel-good bloggarna tycker jag att en del har fått det om bakfoten. Det kan verka som att feel-good i deras ögon betyder att förmedla hur vällyckade de själva är. Det kan gott hända att många uppfattar just det som feel-good-blogg; som blir glada över att läsa om hur bra andra har det.

Jag hör dock inte till den kategorin. Dels för att jag inte tror på det - har aldrig träffat en riktig människa som bara har det bra hela tiden, som inte strävar efter något och skulle vilja förändra något hos sig själv eller omvärlden - dels för att jag har ett behov av att känna igen mig; av att fnissa lite åt fadäserna och den morrande irritationen; och att kanske få ge lite stöd och råd till nån som behöver. Däremot kan man ju bli inspirerad av vad folk lyckas med, men jag skulle inte kalla det en feel-good blogg.

Dock finns det många riktiga feel-good bloggar! Där jag tittar in och blir glad. Där jag förstår att det står en riktig människa bakom, som blir spännande att följa i vardagens toppar och dalgångar. Kolla t ex in Mallgrodan, som skriver så slående och spetsigt (det jag menar är to-the-point, men jag har som sagt tappat svenskan...) att jag skrattar högt för mig själv :-)

Vad tycker ni? Vad är en feel-good blogg för er? Hoppas ni feelar good idag i alla fall! Och att jag inte trampar någon på tårna (vilket jag har en tendens att göra...)

I brist på annat - en bild från Liseberg som jag råkade komma över häromdagen, den ultimata feel-good-spridaren. Från den gången jag hade långt hår. Stackars tjejen som sitter bakom och som säkert jättegärna ville ha en fint kort på sig själv.