God morgon finingar! Varje lördag under hela uppväxten åt vi rostat bröd. Barkis med smör som smälte, och ibland en klick apelsin & aprikosmarmelad. Tigern - som är ett kräset djur - ville inte ha ost och inte "pinnarna" i marmeladen, så de petades elegant bort. Jag kommer ihåg de där lördagarna, med doften av nyrostat bröd och gemenskap som spred sig i hemmet. Smaken av mjukt smör och knastrande bröd som sköljdes ner med ett glas kall mjölk. Ibland framför Godmorgon Sverige i pyjamasen i soffan, ibland runt köksbordet där 70-talsrosten hade hedersplatsen. Och igår - en dag för sent förvisso - åkte rosten och barkisen fram igen. Får mig att minnas och bli glad. Och mätt. Gudars så gott det är med rostat bröd!
4 kommentarer:
Mmmmm - håller helt med. Jag får tåla mig en tid innan jag kan njuta den läckerheten - brödrosten är intejpad haha.
Kramar
Åhh ja, rostat bröd är gott! Tror bara jag fick det på helgen när jag var liten så det var alltid extra lyx och trots att jag inte tycker om vitt bröd egentligen älskar jag det rostat. Smöret som smälter liksom... Kram
Ja gud! Vem kommer inte ihåg den rostade Barkisen! Och jag hatade också pinnarna i marmeladen! Gissa vem som blev glad när det kom barnmarmelad på flaska;) Kram
Ha ha, tydligen ett 70/80-talsfenomen :-)
Kramar!
Skicka en kommentar