Hatar å åka bil

Gud va jag hatar å åka bil!! Buren e kul, men bilen e ju störttråkig! Och jätteschysst å placera mig nere i baksätet så jag inte ser nåt. NOT! Jag vill sitta fram, i stora fönstret, jämte matte. Och det påminner jag henne om varje gång (för hon verkar liksom glömma det mellan gångerna); sitta fram, sitta fram, sitta fram, sitta fraaaaaaaaaaaaaam säger jag. Men nä, inte en chans. Ibland undrar jag om matte hör lite dåligt.

Va hos doktorn i måndags. Det va massa andra djur där. Såna stora, illaluktande som voffsar. De viftade på svansen å skulle liksom in till mig. OMG, hur dum går det an å bli?! Försökte ignorera dem, men de gav sig inte. Inte så dumt med buren i alla fall, tänk om en sån hade slickat på mig, blä!

Fick en spruta mellan skulderbladen, aoo, det gjorde ont! Och så vägde jag mig, snart 2 kg *stolt*, nästan lika stor som en tiger nu! Doktorn sa jag kunde bli lite slapp. Tror inte han var helt med allstå! Jag är ALDRIG en slappfisk. Matte däremot, ibland sitter hon vid ett bord, i en soffa eller på en sån vattenstol - utan å röra sig alls. Djeeeeeses, så boring. Då måste jag leka själv. Hon e mycket roligare när vi leker ihop. Det diggar jag. Speciellt å hoppa efter hennes fötter, klättra på hennes ben, gnaga på hennes hår å lekslåss i sängen. Och jag e bäst på att skrämmas, he he he, matte ser jätterolig ut när jag smyger mig på henne och skuttar fram!

Igår väckte jag matte med sång (hon hade övat med mig hela veckan). Fattar inte varför, men bäst å va lydig. När matte e här alltså. När hon e borta e jag på bordet HELA tiden, och river i fåtöljen. Men säg inget till henne!