Det här med tandställning

Ibland undrar jag vad i h... jag håller på med! Det gör ont, skaver och värker, det ser inte klokt ut, ALLT fastnar och blir sittande, bettet har flyttat sig totalt och jag kan knappt bita, och det tar en EVIGHET att äta, jag som inte direkt är ökänd för mitt oerhörda tempo... Men så ser - och känner - jag framgång, och plötsligt blir det hela ganska spännande och intressant. Från vecka till vecka märker jag förändringar, speciellt genom utrymmena mellan tänderna. Tänk att det går att flytta på dem!

Jag började lite smått med vänster hörntand uppe i slutet av februari, och den har flyttat sig mycket. Snart plats för den sneda tanden helt och hållet! Så blev det hel räls nere i mitten av maj, med undantag av "hajtanden" till höger och "mittentanden", som fick en egen liten tandställning i slutet av juni. Inte helt enkelt att se, men gissa om jag känner och ser det - tänderna nere är ju plötsligt nästan jämna. Hajtanden som inte fått sig en omgång än, sticker förstås upp lika mycket än, men resten har ju flyttat sig massor! De ligger inte omlott, jag har inte en tand i "mitten" längre och ingen står oroväckande mycket högre upp än de andra.

Nu är fas 3 inledd sen i måndags - jag är dubbelspårig och hajtanden nere har fått en egen liten tandställning! Vita klossar uppe underlättar rent utseendemässigt, men nog är jag skrämmande lik en kanin... Ja, ja, jag vänjer mig i alla fall fort, även om det den här gången gör vansinnigt ont av ett par av de nya klossarna och jag har stora blåsor på insidan av överläppen.