Julgryn

Det blev tomt. Efter en långhelg med julafton, luciafirande och hela familjen på besök blev det otroligt tomt när alla försvann i söndags. T o m Elon och Berit har farit på jullov till Sverige, och jag är alldeles ensam. Det är verkligen tyst här. Inte ett enda litet mjau-ande, inget dovt ljud av små fötter som trippar fram, inga skratt från köket eller kaffe som bryggs. Tur då jag har några (läs hundratals...) foton från helgen att se tillbaka på!

Grynet har blivit stora tjejen och pratar och ställer krav oavbrutet. Men det är krav jag gärna vaknar till; "Upp!", "Tända!", "Klappa Ele", dvs "upp med dig nu faster, tänd den fina granen; jag vill klappa Elon (som inte är lika begeistrad för grynets outtömliga uppmärksamhet där han ligger ihoptryckt under skänken i matrummet och försöker göra sig osynlig...)". Och när man får en puss som belöning får stakkars Elon bara tåla den lilla sötnosens kärleksförklaringar.

Upp faster - tänd granen!

Kan själv!

Oj så mycket paket, vi får öppna nån redan nu!

Bäst jag lägger mig här...

Berit är tuffare. Och Grynet är tuff...

...ända tills Berit råkar fastna i pyjamasen. "Vad skriker hon nu för då...?"

T o m jag kan sitta still i soffan (om man får se på Kalle Anka och äta russin)

"Stjärna!"

Å vad kul att öppna paket!

Trolldegen var allra roligast

Puss faster!