Vi tog god tid på oss för att få förevigat vyerna och för att slita mindre på onda knän (och oroliga höjdskräckssinnen); fotograferade, åt lunch, smaskade på kvikklunsj, pratade med folk vi stötte på på vägen. Och det blev en sån där fantastisk dag som knappt går att beskriva. Ja, det är långt, det är brant, det är slitsamt med två långa turer i benen redan innan start. Men oj vad det är värt det! Det känns nästan som att flyga! En vidunderlig känsla av frihet och den största naturupplevelsen man kan ha (om man inte ägnar sig åt "livsfarlig extremsport" förstås). Bakom varje krön öppnar sig en ny vy. Av snöklädda toppar, turkosa vatten, luddiga ängsull, slingrande älvar, avlägsna bergsmassiv. Det tar liksom andan ur en, samtidigt som man fylls till brädden av syre och energi.
Efter många timmars gång avslutades kvällen med festival! Och Morten Harket. Bara en sån sak! Att få stå längst fram vid scenen och höra - och se - en annan av naturens underbara skapelser ;-) Jo, jag är nog fortfarande lite småkär i den udda charmören, och det råder ingen tvekan om att Sunshine är stormande förälskad!
Topptur var ordet. Och till helgen är det dags igen!
Vi sätter kurs mot Knutshøe!
Första klättringen forceras!
Vi vågar oss ut på kanten
Ett antal "pucklar" ska gås över...
... men efter några timmar skymtar toppen...
...där det förstås ligger en varde!
Ner på andra sidan
Med fantastisk utsikt också tillbaka mot dalen
Bernt nosar upp färjan på Gjende, långt där nere. Kammen i bakgrunden är Besseggen
Väl nere ska vi "bara" gå tillbaka längs älven, vid kanten av berget
Lön för mödan på Trollrock - Morten Harket :-D
2 kommentarer:
Det är nästan overkliga bilder du bjuder på, förstår att ni njöt och att det ger mersmak! TAck för att jag fick följa med lite... Kramar
Ser underbart ut!
Skicka en kommentar