Medan jag sov

kvicknade pappa till och vi pratade med honom nu i förmiddags. Å vad skönt! Det blev en jobbig kväll och natt med väntan på att telefonen skulle ringa och vi somnade inte förrän halv två när mamma till slut hade fått besked om att han var aningen bättre och att läkarna fortsatt trodde att det var ett kraftigt migränanfall. Kvarstår dock nåt test, men nu är vi alla lugnare i alla fall. Usch så jobbigt det är när nära och kära är sjuka och man inte vet vad som är fel. Den där oron gnager sig igenom allt och personligen blir jag handlingsförlamad. Tack och lov var sambon där och höll mig i handen. Värre för stackars mamma som var ensam - skulle önska vi fortfarande var i Sverige.

Det hände nåt annat fantastiskt medan jag sov; björkarna slog ut! Underbara grönska, välkommen!!