Blomsterprakt

Det är ändå något speciellt med att vara hemma hemma. Så bekant och nostalgiskt. Lite vemodigt. Barndommens sommarminnen poppar upp och påminnelsen om hur fort tiden går, om svunna tider. Idag har jag inte gjort nånting annat vettigt än att gå en liten promenad. Sambon har tagit en lång cykeltur som träning. Den där träningen får jag komma igång med igen när vi kommer hem... Och så har jag gått runt och snusat upp fina blomsterbilder i barndomsminnenas sommarträdgård. Bara det att den gången såg jag inte hur fint det var. Eller uppskattade inte. Men far och mor är verkligen duktiga trädgårdsmästare på alla sätt!