tisdag 15 januari 2013

Min bror och jag

Nåt av det bästa jag har i livet är min bror. Min lillebror, som har blivit stor. Det var väl svårt att tänka sig att vi skulle stå varandra nära när retsticke-tigern stod på som värst och det dagliga kivandet gick stackars föräldrarna på nerverna. Men det var just syskongnabb utan större innebörd (annat än att jag av natur är en retsticka...) och jag har alltid tyckt mycket om lillebror och försökt försvara och beskydda honom när jag har kunnat. En storasysters plikt kan tyckas, men i en period skulle jag visst t o m gifta mig med honom, så äkta syskonkärlek har nog alltid funnits där.

Sedan vi blev vuxna har vi slutat retas (fast jag vet att jag fortfarande kan reta gallfeber på honom, om jag vill), och har bytt kiv mot humor och slåsskamper mot skratt. Lillebror är den snällaste personen jag känner, men är inte rädd för att säga ifrån om han tycker något är fel. Han tar livet med ro (så länge ingen ger sig på ett stackars oskyldigt djur, ALLA raser..., eller ensam och sårbar människa), är trygg och jordnära, och han är en perfekt pappa till lilla hjärtegrynet. Det var imponerande att se hur han och svägerskan klarade av grynets kolik-period. Dessutom är han en av de roligaste jag vet. Han har en oslagbar humor och klarar att se det komiska i livet!

Det sägs att vi är lika till utseende, och ibland ser jag det själv. Hade gärna varit lik honom i sätt också, han är en sann förebild!

Syskonen anno 1985 - i härliga pastelliga hemmastickade koftor. Med sånt där gärn som hade klumpar med jämna mellanrum. Flätorna och glasögonen hängde alltid med. Och vi matchade alltid. Gissa vem jag har ärvt matchningsdåren från... ;-)

Syskonen anno 2012 - fortfarande matchande i härliga pastellfärger... Med motsatt längdskillnad och utan flätor. Glasögon hade vi däremot behövt. Båda två. Men vi vill inte inse att vi blivit äldre och behöver såna hjälpmedel.

5 kommentarer:

Flippis sa...

Men vad söta ni är, både nu och då. Helt klar lika varandra också. Kanske skulle jag lägga ut en bild på mig och brorsan, för jag tycker inte vi är lika på en fläck, men det tycker andra... Klem och hurra för brorsor!

Hilde sa...

Ja brorsor är int alls fel. När jag läser om dig och din bror känner jag mig verkligen igen:)
kram

Helen sa...

Och nu nynnar jag ju hela dagen på Pontus och amerikanarnas låt med samma titel... =)
Att ha en vettig bror/syster är det bästaste.

Angelin sa...

Så fantastisk det må være å ha et slik forhold til sin bror! Det er faktisk ganske skjelden virker det som.. Dere er kjempe like jo! Flotte begge to:)
klem

Fiona sa...

Så fina ni är tillsammans, både då och nu:)
Kram