Django unchained

Efter fredagens dumheter var jag tröttis och slappis deluxe igår, så efter liten utflykt till Bærums verk verkade bio som det klart bästa alternativet för kvällsaktivitet. Söta E och jag var på Ringen och såg Django unchained. Tarrantino är sig lik, det här blir nog en klassiker precis som de andra!

Men man måste nog gilla Tarrantino för att tycka om filmen; den är som vanligt högst speciell, och han använder sina kännetecken lika frekvent som han brukar. Filmen är full av komiska episoder, blodsplash, övervåld, underfundiga dialoger och politiskt inkorrekta ord och uttryck. Bild och soundtrack är som vanligt fantastiska och han spelar själv, som brukligt, en liten roll.

Tycker den saknar lite av intensiteten och energin som finns i t ex Inglourious basterds och Pulp fiction, men allt i allt är det en mycket sevärd film. Och skådespelarna är fantastiska. Speciellt kul med Christoph Waltz som igen gör en strålande rolltolkning, och som redan belönats med en Golden globe och har en Oscarnominering för den.